Inlägg gjorda i september, 2008

Sorg och hälta

Skrivet av den sep 20, 2008 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 1 kommentar

Kom hem från en underbar dag på Kolmården. Tema Varg var rubriken och dagen ingick i en etologikurs om hundar där jag är en av kursledarna. Inspirerande som vanligt att ha dessa mäktiga djur mellan sina händer. Väl hemma väntar en trött och halt Maro. Han som under  senaste dagarna varit nära symtomfri. Jag började genast hoppas. Han äter specialfoder för leder sedan tre veckor, kanske hjälper det? En dag med min underbara hundvakt gav beskedet. Nej, det hjälper inte. Mina vänner är delade i två grupper. En grupp säger uppmuntrande: ”det kommer att gå bra. Det finns hundar som har opererats flera gånger etc etc. ”En annan kategori säger : ”Men herregud ta bort honom ! Det är synd om honom och ditt liv är för kort för dåliga hundar! ” Då känns det gott att få en kort kommentar som den av Helen och Lova. ”Vi håller tummar och tassar”. Inget annat än att de känner med oss. Åh! Jag vill att detta ska gå bra! Då kommer jag att träna livräddning i vatten bland Leonberger och Nuffar! Det skulle passa Maro utmärkt att simma och jobba samtidigt! Men innerst inne sörjer jag redan min underbara hund. Jag har varit med förr. Jag känner mig som en hundarnas änglamakerska. Jag har haft hundar med magsäcksomvridning, svåra sköldkörtelsproblem mm.mm.  Ändå känns det lika svårt denna gång. Jag hade inte tidigare varit med om en kärnfrisk och levnadsglad piggelinus med ett innerligt gott hjärta som inte har ben att gå på. Det är ett helvete rent ut sagt! Ska inte tänka mer före...

Läs mer

Så orolig

Skrivet av den sep 18, 2008 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 2 kommentarer

Maro haltar mer, inte mindre som han borde. Han har ont och kommer till mig för att jag ska hjälpa honom. Maktlös masserar jag lite utan att det har någon inverkan. Ute går han i fortfarande på alla fyra ett tag. Särsilt om det finns vildsvin eller ärkefienden, labrdoren Zorro. Då reser sig hela kroppen och han går med spänstiga steg i sin sele. ja, ja, det är inget jag kan göra före onsdag, då väntar röntgen och något slags utlåtande från veterinären.

Läs mer

Omplaceringar

Skrivet av den sep 15, 2008 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 0 kommentarer

Jag var på Kolmårdens Utbildningscenter och hade kurs tillsammans med hundpsykologen Yrsa i helgen. ”Slyngelkurser” var rubriken och vi avhandlade åldrarna mellan ett till två år för hennes instruktörer. Vi pratade om den stökigaste åldern då flest omplaceringar sker. Inför dem kursen kollade jag efter omplaceringar på nätet. Jag ville veta hur många hundar det gällde.Det var en riktigt dyster läsning. Många angav ”tidsbrist” som skäl för omplaceringen. De hade alltså haft hunden i nästan ett år eller däromkring och nu plötsligt upptäckt att de inte hade tid. Tid med ett 12- 15- årigt åtagande de gjorde i och med att de skaffade valpen. Andra hade haft sin hund en lång tid, men påstod att nu ville” Fido eller Ellen ”eller vad de nu heter: ”ha ett nytt hem på landet” som om nu hunden hade en egen vilja. Ett av flera beklämmande exempel på det var den unge mannen som hade en 12- årig (!) Fransk Bulldog med inkontinens. Vetreinären sa att det var obotligt, så nu ville killen omplacera sin vän för det ”är jobbigt då jag bor i lägenhet”. Husse hoppades på en plats på landet, gärna med hundgård där hans lille kompis kunde kissa fritt i ett fängelse för resten av sitt liv. Det var väl för obehagligt att ta det ansvar vi hundägare har, nämligen att bestämma över liv och död. Och det för mig självklart tillbaka till Maro, som allt annat gör just nu! Han linkar fram, kommer med en boll som inte kan kastas, ser en katt som inte kan jagas och vill ha ett arbete som inte kan göras. Det gör så ont, i hans knä och i mitt...

Läs mer

Idealitet och träning

Skrivet av den sep 10, 2008 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 1 kommentar

Kommer just från klubben en grå och disig kväll. Vi har haft medlemsmöte och alla sektorer har redovisat sin del. Jag blir lika glad varje gång. I vår värld, Brukshundklubbens, är allt arbete ideellt. Så är det i alla de föreningar som finns i Sverige. Människorna arbetar ibland häcken av sig för andra ideal än snöd vinning. Det är precis motsatsen till det vi matas med i massmedia dagligen. ”Mer pengar i plånboken ger bättre arbetare”. ”Bullshit” säger jag. Då har dom inte sett en spårläggare som en tävlingsdag går ut i skogen fem på morgonen eller en domare som står en hel dag i ösregn för att döma lydnadsklass ett. Jag tror att människor är beredda att utföra stordåd för något de tycker är viktigt, intressant eller helt enkelt roligt. I kväll hade vi några av klubbens deltagare eller nästan deltagare på årets SM. Temat var ”Hur får man en SM- hund?” Kontentan av svaren blev: ”Hunden måste tycka om det, man måste börja tidigt med lekfullhet och lyhördhet och man måste träna minst sex, sju dagar i veckan.”  Samma som vilken elitidrottare som helst. Utan sponsorer, prispengar eller ens särskilt mycket ära, i vart fall utan massmedialt intresse,  jobbar dessa människor på med sina hundar. Varför? För det är intressant,och roligt, i alla fall för det mesta. Drivkraften är lusten och samarbetet med samarbetsmästaren, hunden. Pengar styr verkligen inte allt! Maro haltar på. Stelbent tar han sig fram i livet. Han går för det mesta ganska bra i skritt, travar gör han på tre ben och så illa att det svider i hjärtat. Jag känner mig självisk och grym då jag ser på honom. Men kanske ändå? Kanske kan han springa i full karriär efter en boll en dag? Jag slits mellan hopp och förtvivlan. Han är så underbar i sättet, härligt galen och lagom jobbig för att jag ska veta att jag lever. jag vill att han ska leva vid min sida tills han är minst femton år  men han måste ju kunna gå och springa igen. Åh detta ansvar för en älskad varelses...

Läs mer

Fast allt handlar väl inte bara om hundar

Skrivet av den sep 5, 2008 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 0 kommentarer

´Såg på morgontv i morse. Vi gör det på mornarna numera, Maro och jag. Förrut var det en promenad på en och en halv timme som gällde, då hann vi inte. Nu, då vi går 10- 15 minuter runt huset i princip, hinner vi fint. Först var det lokalnyheter från Västerbotten, repris från gårdagen. Den upphittade 10 årige pojkens mamma intervjuvades. Hon sa om sin son.” han gjorde allt rätt, allt som han lärt sig av sin morfar. Jag är så stolt, han är min hjälte!” Underbara uttalanden från en lycklig mamma. En vardagsmamma i Sverige, lång ifrån den ”Hockeymom” som Sarah Palin i USA representerar och om vilka hon säger ”Skillnaden mellan en pitbull och en hockeymom är -läppstift” Ett roligt uttalande som speglar den aggressiva ton som är vardkgsmat i dag, långt ifran den stolta mamman i Jookmock eller var det nu var. Två andra killar kom till tals i programmet. En av dem, en kille i 25-20 årsåldern tror jag, övermannade en galning med yxa i en ICA-butik i Östersund. Galningen hade just slagit ner en man i butiken och nu svingade han sin yxa återigen för att slå det liggande offret. Då trädde den unge killen in, övermannade galningen ch lyckades ta ifrån honom yxan. Han skulle få en utmärlkelse av polidsen. Reportern frågade hur han kände inför det. ”Det är inte viktigt” svarade han, ”däremot ringde den nedslagne mannens som och tackade mig. Det kändes i hjärtat., då visste jag att jag gjort något gott.” En hjälte, en vanlig dag, i en ICA- butik i Östersund. En annan kille hejdade några bilburna tjuvar genoom att  såga ner ett par träd över tjuvarnas flyktväg. (Med markägarens tillstånd berättade han!)På så vis kunde polisen ta fast tjuvarna. TRE hjältar i rad bara på en morgon. Underbart!! Finns dom bara i Norrland? Jag tror att de finns lite här och där. Långt ifrån den ytliga mediekultur vi lever i där sådana som de mentala fjortisar som driver Prate Bay kan lägga ut bilder från obduktionen av de mördade Arbogabarnen på nätet och åberopa yttrandefriheten eller de journalister som hetsade Englas mamma till bristningsgränsen. Etik, moral eller vanligt sunt förnuft saknas totalt, det är bara pengarna som räknas. Jag trr ott de flesta sk. vanliga människorna har mycket mer av vardagshjältarnas sinnelag än de pengakåta representanter för människosläktet man matas med i medierna. Maros tillfrisknande går sin gilla gång. han kommer aldrig att kunna göra allt det han kunde förra året vid den här tiden, hoppa över höga hinder, jaga ekorrar högt upp i träden eller krypa flera meter på kommando. Men det går väl an, han kan nog hitta på annat att göra. Häromdagen lekte han  med en pinne för första gången på en månad, så han har nog mindre ont i alla...

Läs mer