Inlägg gjorda i oktober, 2008

Sovdags

Skrivet av den okt 30, 2008 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 4 kommentarer

Benz sover. Och sover. Han sover i en bäddsoffa, som  min son och hans sambo bäddat. Benz och jag gick en tretimmarspromenad i skogen, kanske är det därför han är så trött?  På flera timmat har han bara bytt sovställning då och då, från huvudände till fotläge. Däremellean har han vräkt sig tvärsöver, på rygg i en avslappnat skön stil. Han drömmer ibland, småskäller och småspringer. Så nu kommer frågan. är han bara fysiskt trött? Är det mentalt?  Stressar han av? Eller är han kanske sjuk? Om han stressar av, vad innebär det för hans arbetslust? Bygger den på stress? Om han är sjuk- är de där helvetets sändebud i form av fästingar som fångat honom i sina garn? Så konstigt livet är numera. Jag blir allt kunnigare på ett sätt och allt osäkrare på ett annat. Jag har faktiskt ingen aning om varför Benz sover som han gör. Men det ser skönt ut, han verkar trygg även då han drömmer, så han får sova. Snart ska vi gå sista kvällsrundan i spöregnet, då vaknar han väl till. Sa till Anna att han får bli kvar här om det var OK med henne. Det var det, vi skriver avtalet i nästa...

Läs mer

En gest av tillit- tror jag.

Skrivet av den okt 29, 2008 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 1 kommentar

En gest av tillit- tror jag.

Maro- sommaren 2007 då allt ännu var möjligt. Vi var hemma hos redaktören till min senaste bok, Yvonne, i dag för att diskutera bildtexter. Yvonne är inte bara redaktör, hon är min vän och hon var nyfiken på Benz. Benz hittade snabbt alla möjliga mjukisdjur, inspekterade den nybyggda verandan med sin rastypiska nyfikenhet och var allmänt trevlig. Yvonne gillade honom genast. Vi gick igenom bildtexter och eftersom mina böcker alltid innehåller personliga delar så fanns så klart Maro där. Yvonne tog mina tårar med jämnmod, hon vet hur jobbigt det är. Två och en halv vecka. Så länge har den blå och jag bott ihop. MIn familj håller andan, särskilt svärdottern. Hon vill veta! Veta att Bentz blir kvar här, hon tycker verkligen om honom. ”Det känns som om  han varit här hos dig i flera månader!” sa hon. Underliggande mening tror jag lät ungefär så här:  ” Du behåller honom väl?” I morse hände något mellan Benz och mig förresten. Vi hade varit ute på en lång promenad i mörkret, klockan var väl fem eller så då vi gick och vi kom hem straxt efter sju. Jag tog in min frukost till TV- soffan för att se nyheterna och Benz åt så det klinagde i matkålen i kökte. Så kom han in och ”tackade för maten” genom att gnida sig mot mitt knä. Jag bad honom komma upp i soffan och han satt sig intill mig. Han har gjort det tidigare, men alltid verkat lite stel och besvärad. Han har gäspat nervöst och  inte vetat riktigt vad som är OK. Nu slappnade han av, för första gången, och lutade sitt huvud mot mitt bröst. En gest av tillit. Tack för det, du lilla blå. Jag behöver din...

Läs mer

kan inte sova- igen

Skrivet av den okt 29, 2008 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 2 kommentarer

Strulade runt lite bland olika bloggar. Läste på en av dem:” man få den hund man förtjänar” Tack för det. Jag blir så förbannad på alla floskler!! Ingen förtjänar en  hund som med glimrande ögon och haltande gång lever ett hopplöst liv. Förbannade dumheter, likt någon jävla sekt som ser ett eget ansvar i allt som händer! Vet Hut ni alla som vågar tänka tanken att Maros lidande (eller mitt för en delen) var något någon av oss förtjänat!

Läs mer

Om tur

Skrivet av den okt 29, 2008 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 1 kommentar

Min bror hade en så bra definition på tur. Han sa:” Tur är en utifrån hastigt påkommen händelse SOM DU ÄR BEREDD ATT TA EMOT” I mitt liv är ”lilla blå” en sån tur, det förstår jag. Och jag är verkligen otacksam mot ödet som säger emot. Men är jag beredd? Vet inte riktigt. Sista provet klarade han i alla fall, med vanlig elegans. I söndags träffade han näst minsta barnbarnet, Tuva tre år. Inga problem, inte minsta tveksamhet. Han trivs bra här, verkar det som i alla fall. I går gick vi första spåret, vilket är hög tid med tanke på att jag anmält oss till KM på lördag. Det gick väl så där, han var nog ringrostig, och jag var det definitivt. Jag trasslade med linan, trampade på mina egna byxor etc. Klumpigt och ovant, men vi kom väl igenom det hela till sist. Idag tränade vi på klubben. Vi passerade en inhägnad där borderterriern Helge befann sig. Och si! Där fann Benz en själsfrände! PÅ var sida om staketet munhöggs de intensivt och hatade lyckligt varandra. Hann inte med. Igen! Vi gick ett lydnadsprogram som väl var ok. Ham gjorde det strålande naturligtvis, jag har en del att lära. Det fick en av klubbens duktiga, Ulrik, att fundera på att sätta en slant på oss inför KM ( Vi spelar på varandra i klubben, nu är prispengarna uppe i sex hundra!)  Men så körde vi uppletande och det fick Ulrik på andra tankar. Benz ville inte alls. Han var trött, jag hade kört slut på den stackaren. Men visst har jag haft tur som fann honom?...

Läs mer

”Lilla blå” visar framfötterna

Skrivet av den okt 23, 2008 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 1 kommentar

Visst kunde det vara en bra titel på en barnbok? Och visst är det som en saga egentligen? Benz hade en onsdag i undersökningens tecken. Först var han på veterinär- och sjukgymnastkoll. Han tyckte det var ganska farligt, men kämpade på. Benen var spända och saliven rann. Men han stod där på bordet och genomgick undersökningen utan protester. Den samlade kompetensen av två trevliga kvinnor, den ena veterinär och den andra sjukgymnast, hittade inga ömma punkter, utan gratulerade mig till en frisk hund. Båda har de varit med vid min och Maros sida hela året, så de vet vad jag är rädd för. På eftermiddagen hade jag  stämt möte med Anna Pleisner på klubben. Hon är en av klubbens duktiga förmågor då det gäller bruksarbete. Hon tittade på då Benz och jag gick lydnad, och även här fick Benz klart godkänt för sina prestationer. Hans matte och han har sannerligen gjort ett bra jobb, han kan verkligen det mesta. Hans egen arbetsglädje gör resten. Han är underbart arbetsglad, den lilla blå. Han visar att arbetet i sig kan vara belöning nog, även om han naturligtvis uppskattar både godis och bollar eller bitstocken. Men det primära är att få jobba! Jag, som ägnat störe delen av mitt liv åt mer eller mindre oavlönat ideellt arbete, förstår och uppskattar denna känsla. Det stör mig när folk säger: ”Din hund måste får en belöning (= godis etc. ) för sitt arbete. Själv arbetar du väl inte utan lön va?” En typisk kommentar i ett samhälle där pengar styr  och där hundars önskningar förväntas vara desamma som människors. Nej, Benz visar det som hundar från arbetande raser kan och ska visa, ren och skär arbetsglädje! Härligt! Om hundar tycker han icke. I alla fall inte hundmöten. Med fickan full av köttbullar tog vi oss i alla fall fram på klubbens alla blindskär i form av labbar, tervar och andra raser. Det gick väl så där. Men vi strävar på. I alla fall gör jag det. Benz har ingen uppfattning om att vi är två som är ute och går. Han tror att han ensam måste kontrollera alla hundar i hela världen. Är de väl innanför hans försvarsson, som de två hundar vi hade sällskap av på väg från  uppletanderutan, bryr han sig inte alls. Alla därutanför kontrolleras destå mer av hans skarpa blick. Nå ja, vi får väl se. Vi har rätt kul i alla fall, Benz och...

Läs mer