Inlägg gjorda i november, 2008

En kort kvällstanke

Skrivet av den Nov 24, 2008 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 4 kommentarer

Lilla Blå är, av alla hundar (= 18 st), som jag levt med den suveränt överlägsne i att lära sig nya saker. Han är, minst sagt, lättlärd. Men han är verkligen inte en hund som har den där ” will to please”- egenskapen som man talar om när man talar om vallhundar. Han är en högst egensinnig herre. ”Aussies tål att tas i” som man brukar säga. Och det behövs nog ibland. Men nånstans har jag den spirande känslan av att just Benz är en perfekt representant  för sin ras. Vi få se. Perfekt eller inte, han har tagit en självklar plats i mitt liv och mitt hjärta i alla fall.

Läs mer

Känslor och månsken

Skrivet av den Nov 17, 2008 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 1 kommentar

Tidig promenad. Svart ute. Månen skiner och ljuset faller mellan de svarta tallarna. Marken är frostvit. Bentz kommer och går, jag ser honom bara fläckvis. Just nu, tidigt om morgonen, är det djurens värd och villkor jag möter. Jag älskar det. Här är det vi, djuren , jag och alltet. John, min yngste son, ringer på kvällen. Han, hans fru och barn har varit i Japan ett par veckor och besökt släktingar. Vi pratar  lite om hur den långa resan med barnen gått. Så kommer hans fråga: ” och hur gör du med Benz?” Samma fråga som alla mina nära vänner och min familj ställt. Jag är ju en kvinna och hittar genast ett underliggande budskap. Det  låter : ” Du, jag tycker att Benz är en trevlig hund, jag gillar honom verkligen och hoppas att han stannar hos dig för jag tycker ni förtjänar varandra”. Och så är det. Jag är beredd att ta emot turen! Benz är en riktigt äkta blå pärla i mitt liv ! Genuint äkta och utan konstigheter. I kväll låg han på rygg i min famn och tittade på ”Morden i Midsommer”! Bara det! I går hade jag en heldagsföreläsning för Hunddagisföreningen och det var så kul. Intresserade och kunniga människor! Jag hade en sån där ”Flow- dag” där allt kändes helt rätt och jag kände mig på rätt plats och i rätt tid. Att Benz var hemma med en alltmer förälskad hundvakt gjorde det hela ännu bättre. Om ni undrar, bilderna jag har på Maro, de som ännu följer mig på mina föreläsningar , gör ont. Men ”Lilla Blå” är en sån tröst så det är inte sant. Även om han hatar schäfrar, vilket han talade om i kväll under träningspasset på klubben. Alla har vi våra skönhetsfläckar, även solen, inte sant? Ibland undrar jag om det finns så många köttbullar i världen som skulle få honom på andra tankar. Annars kvittar det lika, han få avsky hundar, om han vill.  Han har både för- och nackdelar, vem har inte det? Han vågade pussa min (och Benz ) älskade svärdotter MIa när hon kom för att duscha i morse i alla fall! Det tyder på en kärleksfull natur och det räcker långt tycker...

Läs mer

Vardagsmat

Skrivet av den Nov 15, 2008 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 0 kommentarer

Så mycket det händer, och ändå händer ingenting. I alla fall inte i min kreativa del. Ska ha en heldagsföreläsning för hunddagispersonal i morgon, det ska bli kul och jag har sett fram emot det. Men planeringen är ganska sen, som vanligt. Dessutom brottas jag och en illustratör till min senaste bok med hundhjärnans utseende. Benz mår bra, tror jag. Han är nöjd de dagar jag är hemma och sitter vid datorn och jobbar. Andra dagar, som i morgon, kommer hundvakten Maud att vara här med honom. Hon älskar honom! Han är en enkel hund tycker hon. Han har inte Maros livlighet, som väl var nära gränsen till för mycket egentligen, och det gör att Maud hinner med Benz även om de möter en hund. Två ”Benzstories” från veckan som gått. Vi var på en underbar skogspromenad, Benz och jag. Benz sprang fritt och nosade efter vildsvin eller vad som helst då jag fick syn på fyra ljusa ben under en grangren, c:a 20 m. bort. Konstigt, det ser ut som ett djur, tänkte jag. Benz tyckte väl detsamma och sprang dit. Jag tog mig förbi den skymmande granen och såg den som ägde de fyra ljusa benen,.Det var en finnspets, med jägarväst och GPS tryggt i en ficka. Benz och spetsen stod just, sida vid sida, med höga svansar och kontrollerade varandra. ”OK”, tänkte jag, ”ensam i skogen och med ett präktigt hundslagsmål framför mig!” Jag tog det säkra före det osäkra , vände på klacken och sa lugnt ( hoppas jag) till Benz: ”kom nu gubben så går vi” Och undret skedde! Lilla blå kom genast, med en glad svansande finnspets i hälarna. Båda hundarna följde mig ett stycke, så stack finnspetsen iväg och efter ett tag hörde vi det klingande ståndskallet en bit bort. Hundmötet var en väckarklocka för mig. Det är alltså inte hundarna i sig Benz är rädd för, det är när han är kopplad som osäkerheten visar sig. En annan nyhet för mig är Benz intresse för nypon! Hittar han en nyponbuske  kan han resa sig på bakbenen och noga undersöka varje nypon. Undrar om han brukar plocka hallon? Ska bli spännande att se i sommar. Nu måste jag jobba vidare med morgondagens föreläsning! Problemet är att alla mina Powerpoint- presentationer inehåller  bilder av Maro.  Det är rent fysiskt svårt att ta bort dem. Alternativet skulle innebära att jag ska stå inför lyssnande människor med stora, lysande bilder av Maro framför mig. Det fixar jag inte! Måste ta tag i det nu!! Mina yttre och kanske mina inre bilder av ”min hund” måste bytas ut. Lilla Blå- du har ett stort tomrum att fylla. Måtte jag göra dig rättvisa, det är du...

Läs mer

Välkommen!

Skrivet av den Nov 5, 2008 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 7 kommentarer

Välkommen!

Nu är alla papper undertecknade. Benz ”den blå” kom hit för att stanna. Vi firade, Benz med en specialgjord hundtårta, vi andra skålade i mjölk och hälsade honom välkommen. Det är så härligt att vara barnslig ibland! Tårtan,  med en maffig blandning av leverpastej, kalkon, ost och grädde kommer säkert att ge diarré och pruttanfall. Det får vi ta, jag är 100% säker på att Benz tycker att det var värt det. Redan när jag gjorde tårtan stod han och väntade, säker på att den var till honom. Han åt snabbt upp alltihop och slickade sen både fat och mattan fatet stått på i säkert 10 minuter.   Benz smarriga tårta USA- valet är över, i Vita huset kommer från och med nästa år och en tid framåt opptimism och framtidstro att råda. I min lilla värld tror jag att  det blir likadant.  Benz och jag var ute hos hundtränaren Lotta Linusson i dag. Hon tävlar SM i lydnad med sina Hovawarttikar och hon har en så härlig träningsfilosofi. ”Jag jobbar inte med dominans!” sa hon lite avvaktande då vi möttes, ”jag jobbar med konkurrens. När hunden gör rätt vinner den belöningen, när hunden gör fel vinner jag!” Perfekt! Den filosofin köper jag på en gång! Benz fattade direkt. Han är både smart och lättlärd och klurade ut en hel del på egen tass. Vi hade en kul och lärorik timme där tiden flög iväg trots att vi egentligen bara jobbade på små, enstaka detaljer som att hålla fokus i vänstersvängar. Det visade sig att jag inte hade någon vänsterfot bara massor av högerfötter som trasslade in sig i varandra så jag klev fel om och om igen. Det händer då och då att saknaden efter Maro slår till med full kraft. Då är det gott att ha en blåprickig varelse vid sin sida. Jag är så tacksam för det! Benz, den...

Läs mer