Inlägg gjorda i februari, 2009

Klickerkurs!

Skrivet av den feb 25, 2009 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 2 kommentarer

Vi var på klickerkurs i helgen Benz och jag. Klubben hade bjudit in Anders Lundberg som tillsammans med sin sambo, Lotta Sundström, ledde kursen. 8 förhoppningsfulla ekipage kom och vi hade SÅ KUL! Benz stampade på targets (= ett glassburkslock) och lärde sig att vrida huvudet åt sidan så det stod härliga till. Jag älskar den typen av träning! Jag tycker att hunden kommer så nära, både hund och ägare är totalt fokuserade på varandra. I min grupp på tre ekipage var vi ortoligt samtänkande, så vår planering och återkoppling kändes meningsfull och prestigebefriad. Vi tränade i korta, intensiva tvåminuterspass, en hund i taget med de andra hundägarna som coacher vid sidan. Efter ett pass fick  hunden ligga kopplad och vänta medan  nästa körde sina två minuter. Visst kändes det stressigt, men jag lärde mig att kvalité går före kvantitet, var man fokuserad, hade planerat väl och visste vad man skulle göra så räckte två minuter i taget precis. Fick sådan inspiration! Mina vänner brukar ju säga att jag är oplanerad då jag tränar. Det ska ändras i detta nu, nu är det detaljplaner som gäller. Benz var ju lysande förstås. Jag ringde som vanligt till Anna, förra ägaren, med min vanliga fråga: ”har ni tränat detta förut?Annars är han ett under av lättlärdhet.”  Annas svar är också som vanligt:”Ja vi höll på lite med det där på skolan, inte så mycket men han tyckte det var kul.” Säger som jag brukar, finns det något de inte prövat på? Brodern skickar mail med länkar till ljuvliga bilder på växande kooikervalpar. De nästan överjordiskt docksöta valparna gör en  knäsvag. Brodern längtar ochväntar. Han får reda på vilken valp som är hans i nästa vecka, så hans hjärta fladdrar väl runt till än den ena och än den andra ännu så länge. Är det dumt att avslöja hemligehter på en blogg? Troligen. Men ändå, kan inte låta bli. Jag när en hemlig dröm. Jag skulle vilja träna freestyle! Jag älskar musik, tycker om att dansa och har en hund som gillar att lära sig tricks. Men…. Något jag inte rår på är åldern och den därtill alltmer tilltagande stelheten. Så det får väl förbli en dröm. Man måste väl få ha sådana hur gammal man än är? En annan dröm som kommer att förverkligas är tävlandet. Vi kommer att tävla, var så säkra. Men jag vill göra på rätt sätt så att jag ger oss en ärlig chans. Det är fortfarande detaljer som skall finslipas, Benz slarvar lite vid ingångar, sätter sig snett ibland och flyttar fram på fjärrdirigeringar. Det jobbar vi med för närvarande. När nu hans fortfarande träningslata matte kommer till skott. Det finns så mycket annat att göra, verkar det som. Men nu blir äntligen dagarna längre, hurra! så nu är det större möjligheter. Mörkret viker och dagen kommer. Ljusare tider ur flera...

Läs mer

Berömmelse?

Skrivet av den feb 9, 2009 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 2 kommentarer

Berömmelse?

Funderar över berömmelse. Min bloggstatistik har gjort ett så konstigt hopp. Rätt som det var är kurvan skyhög. Det inträffade dagen efter jag nämmt Cesar Milan och Fredde Steen vid namn. Dessa storheter i TVvärlden drar tydligen en del intresserade.Måste genast kontra med att nämna andra, för mig mer förtroendeingivande storheter. Tänker vänta med experimentet ett par dagar för att se vilket namn som drar mest besökare. Annars är det OK på hemmafronten. Konflikten på jobbet är inte så flammande idag, konfliktparasiten har siktat in sig på andra mål, utanför vår gemensamma plattform. Själv mår jag illa av bränderna i Australien. Det brinner i knutarna och fortfarande finns det idioter som tror att pengar är viktigare än jordens framatid. Som fortfarande svamlar om ”bättre lönsamhet” (ex. kärnkraft ) när det verkligen gäller att hitta en energisnålare framtid och miljövänligare energialternativ. Läste i en bok från 1989: ”om vi fortsätter på  den inslagna vägen kommer inom kort vädret att bli allt extremare med översvämmningar och torka som följd…” Detta i en vanlig skolbok i avsnittet miljö för högstadiet. Nå, beslutsfattarna var väl bättre på ekonomi än på naturkunskap får man fömoda. Kanske sov de sig igenom lektionerna? I går hade jag föreläsning för Rohdesian ridgebackklubben ang. mentalitet. De som var där var kunniga, engagerade och verkligen målinriktade då det gällde deras hundars mentailtet. Det var det positiva. Själv kände jag mig ganska dålig som föreläsare, för att inte säga urkass.Personligen hade jag blandade känslor. En del av mig älskar fortfarande ämnet och tycker det är viktigt. En annan del har det verkligen tufft. En av orsakerna var återigen att det är svårt att göra en bra power- pointpresentation. Det var lika svårt denna gång som det varit  sedan… Kan inte skriva det i klartext. Försöker igen. Sedan M:s död. Fortfarande finns bilderna kvar. Infogar en av dem, en som jag brukade avsluta mina föredrag med      Och som ni kanske redan vet: Men Herregud det är över nu!!! Men Herregud han finns inte mer. Men Herregud, Solsken är borta. Året som gått sedan Maro skadade sig första gången har varit ett personligt helvete. Jag sörjer. Lilla Blå finns här, och det är jag mer tacksam för än någon kan förstå. Tack igen alla hundgudar som sände den prickige i min väg, Benz finns exakt precis där han behövs som bäst. Annars vete gudarna om jag inte skulle blivit mer tokig än jag...

Läs mer

Balans.

Skrivet av den feb 4, 2009 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 2 kommentarer

Vad gör människor utan hund för att komma i balans när livet kör ihop sig? Vad gör de som inte har den koncentrerade kärlek en hund visar, oberoende av ekonomisk stress, jobbiga jobb eller destruktiva relationer? Jag anser att Benz borde få ett arvode för sin insats, minst de pengar en terapeut får. Benz anser att det räcker gott med små bitar av rökt kycklinghjärta, något han blev bjuden på av tränaren Lotta Linusson i dag. Vi gick igenom hela lydnadsprogrammet från klass 2 . Det gick uselt. Beslöt i samråd med Lotta att avstå från tävlingen den 7:e. Vi är långt ifrån klara., Benz och jag.  Han kan alla moment ( Tack igen ”gammelmatte” Anna för det!), men tillsammans med mig utför han det minst sagt okoncentrerat. Vi strävar vidare, för glimten finns där. Den där speciella lyskraften som en hund med arbetsvilja har. Det gäller att jag ALDRIG belönar ett halvdant arbete, han måste anstränga sig lite. Så fort han får det klart för sig går han som en hundgud. Jag gjorde en helomvändning åt alldeles fel håll idag. Det borde varit omöjligt för Benz att vända ur den positionen. Han stod bokstavligen på ”händer” och fick in rumpan ur en alldeles omöjlig vinkel. Han har verkligen rasens typiska rörlighet och så fort det är en utmaning är han magnifik! Det är slentrianen han inte fixar riktigt.  Då gör han lite annat under tiden, som att fladdra iväg för långt fram eller t.o.m. äta snö under ”fria följet”. Jag måste få slentrianen att bli en utmaning! Hur svårt är det på en skala? För en lat persom alltså. Som själv är nöjd att vila i slentrianen och ta det hela med ”knusende ro”? Jag förlitar mig helt på att Lotta finner lösningar för oss. Vi har kul i alla fall, det är som sagt huvudsaken. På jobbet flammar konflikten med öppen låga. Fler och fler blir indragna. Jag har lämnat över det hela till kurativa gruppen och försöker hålla mig undan. Men mitt hjärta blöder för dem som är inblandade, inklusive konfliktparasiten själv. Vilket liv det måste vara att alltid vara arg oh upprörd för än det ena och än det andra. En kille i klassen gör just nu ett projektarbete om orkaner. Han sa: ”det är precis som om hon( konfliktparasiten) är mitt i orkanens öga. Runt snurrar alla andra snabbare och snabbare mot en katastrof.” Jag tror han har rätt. Men är den som står mitt i orkanens öga nöjd med sin position? Jag tycker att det måste kännas jävligt ensamt att stå där, omgiven av virvlande människor. Men inte vet jag. Kanske det ger en känsla av makt också. Om nu det är efterstävansvärt. Björne dök upp på te och avbröt mina dystra tankar. Björne, min exman och numera min vän. En av de bästa hundmänniskor jag vet. Han kan hund i hela sin kropp. Vi har ett gemensamt barn och två barnbarn, så vi har minsann viktigare saker än både konflikter och hundar att samtala om. Det ger också ett perspektiv på tillvaron. Ska i alla fall anmäla Benz och mig till en annan tävling, den 22:a! Det måste ju gå!! Lilla Blå är värd att visas...

Läs mer

Varför hundar är läkande.

Skrivet av den feb 3, 2009 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 1 kommentar

Hade en skitdag på jobbet. Jag är lärare på en folkhögskola och vi har (minst sagt!) en helvetisk gruppkonflikt i ”min” klass. Allt utgår från en enda persom som runt sig samlar trupper och strider för än det ena och än det andra. En personlighet vars livslust tänds av konflikter och som söker just det i alla möjliga sammanhang. Som ser en möjlighet till ”världskrig” i varje detalj. Så väl jag känner igen det. Och så trött jag är på det. Inom alla hundorganisationer finns de ju. Konfliktparasiterna som älskar att dra igång debatter som inte leder till annat än tårar och splittring. Som inte vill annat än att någon/ några personer ( helst namngivna) ska sluta och gömma sig under jorden. På listan över JOanmälningar till ärekränkande tilllmälen på nätet ligger hundmänniskor högt, just därför att det är så lätt att hitta fel hos varandra. En sån människa har kommit till mitt lilla paradis på jorden, mitt jobb. Inte alls en hundmänniska, men en persom med förkärlek för konflikter. I ett slag är gruppen splittrad i två, tre ”läger”. Några säger sig inte bry sig och bidrar med sin flata, konflikträdda tystnad till att vidmakthålla det hela. Mitt i alltihopa åkte jag iväg till Lotta Linusson och tränade Benz (och mig) i den ädla konsten att göra en snygg heltomvändning. Benz, Lotta, snön och solen översköljde mig med en sorts själslig läkning. Efterhand släppte spänningarna och ilskan över det som hänt på jobbet. Allt stannade upp, mitt enda fokuus var att mina fötter och därmed hunden skulle vara rätt placerade EN ENDA GÅNG!! Allt fick ett annat perspektiv, allt stillnade och den inre ron läkte oron. Jaha, tänkte jag, det är ju därför jag har hund. För att knepiga människor ska ges ett lagom utryme i mig och för att påminna mig om att det finns andra värden. Förresten: Han, den lilla Blå, gjorde en perfekt helomvändning. Såklart. Han är en klippa den...

Läs mer