Inlägg gjorda i augusti, 2013

Pralindag

Skrivet av den Aug 29, 2013 i Vardag med hundar | 2 kommentarer

En vän, hundpsykologen Yrsa, sa: varje hund behöver minst en vilodag i veckan där man i stor sett bara går kiss- och bajspromenader. Resten av tiden ligger man i soffan och äter praliner. OK. Jag vet, jag är en lat person, så jag nappade på idén. En dag i veckan vegeterar min hund. Han mår så bra av det! Kan det vara så konstigt att vi, i alla fall några av oss hundägare, faktiskt överstimulerar våra hundar? Jag är i alla fall såld på det hela! Jag går ner i vikt med 5:2 metoden och min hund blir stark, frisk och glad av att vila en dag i veckan. Vila??? nu kom min vän och släppte in tre(!) labradorhanar i vår lugna tillvaro. jaja, alla dagar blir väl inte som...

Läs mer

Spår!

Skrivet av den Aug 28, 2013 i Vardag med hundar | 0 kommentarer

Vi gick spår idag. Åkern där vi befann oss var så torr att det dammade. De vassa avslagna halmstjälkarna stack upp ur den hårda jorden. Som han spårade! och jag slås återigen av den förmåga hundarna har. Hur enkelt det faktiskt är för dem, det som är helt omöjligt för oss. När jag tänker så blir jag så ödmjuk. Annars skriver jag hela tiden.  Skriver och intervjuar om vartannat. Det ska bli en artikel om valptest igen, en uppföljning till den förra. Crazy ligger med huvudet på min fot. Han vill antagligen försäkra sig om att han får följa med om jag nu skulle gå någonstans.

Läs mer

Träning!

Skrivet av den Aug 22, 2013 i Vardag med hundar | 0 kommentarer

Träning!

I går var vi i Nynäshamn. Där var vattnet kristallklart och inbjudande, vilket Crazy uppskattade. Livet är inte så tokigt i alla fall! I bland är det så kul att träna. I dag var en sådan dag. Crazy och jag har varit på privatundervisning minsann. Vi var hos den duktiga Lotta Linusson och tränade lydnad. Varför är det så kul med privatundervisning? Är det att man står i full fokus hela tiden och att ens älskade hund får all den uppmärksamhet man tycker han förtjänar? Visst blir det allt vanligare att man går till en tränare? Kul var det och han var så duktig. Sakta men säkert går det framåt och de blåa, galna ögonen är glada och pigga....

Läs mer

Vallning och etik

Skrivet av den Aug 18, 2013 i Vardag med hundar | 0 kommentarer

Det är bara att erkänna faktum, jag har en sällskapshund. Ja, jag vet, han är avlad för bruksarbete och vallning och jag kommer att tävla med honom. Men ändå, det är för att det är kul, inte för att han ska vara i något slags tjänst egentligen. Det är väl kanske ett slags genbevarande åtgärd, men vad ska generna vara bra för om egenskaperna inte används till något? Vi var och vallade hos en god vän i torsdags.  Då är det ju inte bara han och jag som när vi spårar eller andra människor som när vi tränar sök. Det är ett annat, helt ofrivilligt djurslag inblandat, nämligen fåren. Nu lever just de här fåren ett mycket gott liv annars, en skyddad verkstad med gott om bra mat på rätt tid.  Klövar, tänder och päls är ordentligt omskötta och avmaskning sker enligt ett väletablerat program.  Och kanske är det bara bra för dem att det händer något i deras gyllene bur för får. De behöver kanske träna sin vaksamhet och ha lite utmaningar de också. Men är det rätt? Finns det inte en etisk fråga här? Är dessa djur bara till för att ha kul med? Det är en så svår fråga. Att se sin hund valla är så sjukt kul att alla etiska aspekter lätt flyger sin kos. Fårskötseln är i sig mycket enklare och i viss mån humanare om man har en arbetande vallhund med i den dagliga fårskötseln. Även de hundarna måste ju få skolas in och gör en hel del misstag i början, vilket nog inte alltid är så kul för fåren. Alla barn i början, det gäller även vallhundar. Men vi då? Crazy och jag? Vi kommer inte att ha får, inte ens ankor vilket vore en dröm för mig. Det är lite svårare att ursäkta. Likadant är det för den växande grenen apporterande fågelhundar. Ska man skjuta vilt för att ha något att träna på? Blivande, praktiskt arbetande hundar, måste ju börja där, men alla andra? Som gör det som hobby? Det är lika kul för en retrivierägare att sin hund apportera vilt som det är för en vallhundsägare att se sin hund valla. Visst är det svårt med...

Läs mer

Försvarsmakten och schäferavel.

Skrivet av den Aug 14, 2013 i Hundtantens blogg, IT Debatt | 9 kommentarer

Jag läste två artiklar på schäferhundklubbens hemsida som fick mig fundersam. De finns under adressen: http://avel.schaferhundklubben.se/Forsvarets-schaferavel. Båda är skrivna av Erik Wilson(EW), avelsansvarig vid Försvarsmaktens Hundtjänstenehet (FHTE). Den ena handlar om FHTE:s Lämplighetstest och den andra om Tjänstehundar och sällskapshundar. EW slår åt alla håll för att förklara det han tycker, nämligen att det var bättre förr, och ju förr dess bättre. Moderna dressyrmetoder främjar hundar med sämre självtillit hävdar han. Han säger också att de från SBK som åkte till dåvarande Hundskolan i Sollefteå på kurs under 80- talet upplevde skolans egna hundar som ”värsta problemhundarna”, något som han själv får stå för. Jag var där på kurs ett flertal gånger på den tiden och jag har varken då eller senare hört något liknande. Varför en sk. ”bra hund” automatiskt skulle vara en besvärlig hund är ingen som vet, men myten är gammal som gatan. Min upplevelse är att det är betydligt svårare att hantera en rädd hund än en hund med självtillit och trygghet. Det är väl snarare så att ”en bra hund har många vänner” och om den omplaceras av någon orsak så är det ofta till någon som redan känner den. Det kan ju vara en orsak till att vaktbolag och poliser har så svårt att få tag på bra tjänstehundsämnen i halvvuxen ålder. EW säger att de hundar som uppfostras av flera fodervärdar, dvs. lämnas tillbaka innan avtalstiden löper ut vid c:a 18 månaders ålder oftare blir tjänstehundar än de som bor hos en enda. Slutsatsen blir då att en otrygg uppväxt med många byten av hem befrämjar ett önskvärt testbeteende. Bäst är det tydligen om hunden kommer tillbaka till en dressör, då kommer 75% av dem att bli tjänstehundar. Å andra sidan säger EW att en ambitiös fodervärd som går på flera träffar med sin fodervärdskonsulent ger bättre testvärden. Det är lite motsägelsefullt, men tydligen är det så att flera hem ökar egenskapen ”självtillit” hos hunden och  ambition ökar egenskapen ”engagemang” (kamplust etc. ) Det är tom. så att hundens medfödda egenskaper ibland måste ”väckas” för att den ska få önskvärda testvärden. Om nu EW har rätt? Att en normal människa, varken förstagångsägare som ofta fodervärdar är, eller de hundvana personer som åkte på kurs till hundskolan kan hantera en ”bra” hund på rätt sätt, vilka ska då göra det? Vilka ska väcka dessa underhundar? Och vad ska hundarna egentligen uträtta? FHTE:S krav på hundförarna är inte stora, de ska ha ett genuint intresse, det räcker. Likadant hos polisen. Den blivande hundföraren går en 8-veckors kurs, och så skickas de t i tjänst med den specialavlade, hårt gallrade superhunden. Är det det därför kraven på hundarna är så stora? Försvarets hundar är ofta patrullhundar, dvs. de ska med hjälp av sin goda näsa och sin uppmärksamhet uppfatta och varna för främlingar som kommer in på ett område. De måste vara samarbetsvilliga med sin förare, vakna och alerta, men också sansade och välbalanserade och ordentligt miljötåliga. SBK utbildar ett antal sådana per år, liksom även räddningshundar och jag har då aldrig hört att de hundar som gör ett bra arbete är särskilt svårhanterliga. En ung hund är yvig, självklart, men ungdom är ett fel som växer bort med tiden alldeles av sig själv. Enligt ett regeringsbeslut ska nu polisen och FHTE slås samman. EW funderar då över om hundarna behöver mer aggression. En titt på polisens hemsida visar vad deras hundar i huvudsak uträttar. Både FHTE och polisen betonar att det är hundarnas goda näsa man är ute efter. På Polisens hemsida kan man läsa: Exempel på uppdrag under 2012 1 753 spåruppdrag 83 sök efter försvunnen person 910 saksök efter gods 712 narkotikasök 237 vapensök 57 kriminalsök 43 brandsök Genom dessa arbetsinsatser har man med hundens hjälp funnit /gripit 891 personer. Förutom det är hundarna med vid fotbollsmatcher och demonstrationer. Eftersom de flesta människor som kommer till dessa evenemang är normala personer utan några huliganfasoner kan man anta att hundarna mer har ett avskräckande syfte. Beklagansvärt nog är hundförarna ensamma på sina uppdrag. Två filmer visar några insatser. De är otäcka och upprörande,...

Läs mer