Rätt och fel om Försvarets hundavelsprogram

Skrivet av den Okt 13, 2013 i IT Debatt | 7 kommentarer

Jag hittade ett intressant bemötande av den kritik som FHTE fått på nätet under årens lopp. Den finns att läsa på Försvarsmaktens hemsida som ett informationsblad och heter Rättoch fel om Försvarets hundavelsprogram.  Ni ska veta att jag personligen önskar att jag har fel i allt jag tror/ tänker och i viss mån skriver om FHTE. Jag vill verkligen inte att det ska vara så illa som det verkar och hade just beslutat mig för att lita på att SKK, SBK och andra berörda parter i samråd med FHTE och uppfödare rätar ut och åtgärdar de frågetecken som finns. Men så läste jag detta infoblad och förstår hur oerhört långt ifrån varandra vi är.

Strukturen är enkel, författaren Erik Wilsson (EW), tagit upp kritik och kallat den för ”fel”och sina svar kallas då följdriktigt för ”Rätt”.Men det blir inte riktigt så alla gånger, så här kommer en ny chans att förklara de eventuella missförstånd som uppstått.

Det står:

Fel:  ”FM har fuskat när det gäller ifyllandet av MH (mentalbeskrivning hund)- protokoll.”

Kritiken har bla. gällt att beskrivaren har varit på olika platser vid samma tidpunkt. EW skriver att det inte är olika platser,att det bara kallas så. F17 och Ronneby är exempel på samma plats men som ibland kallas det ena och ibland det andra. Det förklarar dock inte att en hund, Romy Dellupo Nero,är beskriven i Roskilde,Danmark men att beskrivaren själv är i Märsta på när han skriver underprotokollet. En annan hund,Yaris Von Ankenrutt, är L-testad i Dammark med tyskt reg.nummer och av samma beskrivare ,samma dag  beskrivs hon igen av samma person under sitt svenska reg.nummer i Märsta.

Med tanke på mängden hundar och att det är en person som svarar för testverksamheten är det självklart att det blir fel ibland,det är mänskligt. Men det är kanske bättre att förklara misstag än att försvara sig med att det inte hänt.

Fel: ”FM avlar på sjuka hundar.”

EW menar att kontroll och dokumentation på deras hundar är noggrann och tillförlitlig. Kritiken var också större de första åren,då hundarna hade en ovanligt hög frekvens HD-fel.  Jag måste här tillstå att jag citerade en slarvigt då jag påstod att Erik sagt ”klådan tar vi sen,nu koncentrerar vi oss på annat” vid en schäferkonferens. Det var, somErik mycket riktigt påpekar,en hörsägen. Till mitt försvar kan sägas att jag hörde det från flera oberoende källor,men det kan ju faktiskt vara en vandringssägen för det.

Fel:” FM L-test är inte tillförlitlig därför att alla hundar testas av samma person”

För att undvika onödiga felkällor kan det vara bra att en person testar, så undviks ju beskrivareffekter av olika slag. Det förstår jag.Men Erik skriver:

”…………….Att testledaren skulle vara jävig är inte möjligt och hur skulle egentligen ett jäv kunna existera inom en myndighet. Om testledaren testat egna hundar som skulle vara föremål för försäljning till FM skulle vi ha en jävsituation men inte när testledaren är anställd och testar hundar åt sin arbetsgivare i enlighet med sin befattningsbeskrivning….”

Men om samma person är inköpare av tikar och ägare till hanhundar som används i avel är det inte då risk att en jävsituation kan uppstå? Jag säger inte att det är så,men jag säger bara att det är olyckligt att riskera det.

Vidare skriver Erik att deras tester ger en möjlighet att utvärdera testresultatet efter att hunden gått vidare i tjänst eller om den misslyckas .På så vis får testataren en feedback på sitt arbete. Han skriver: ”

”….Vid tolkningen har vi sedan möjlighet att dokumentera precis vilken mental profil och vilka egenskaper som bestämmer om en hund skall bli tjänstehund eller inte. Någon liknande uppföljning av vare sig MH eller MT (Mentaltest) finns givetvis inte.”….

Jag vet inte var detta motstånd mot MH kommer ifrån. Det går naturligtvis inte att jämföra MHmed den funktionstest en L- test är. Men faktum är ändå att man samlat information om hundar under 30 års tid,och allehanda jämförelser har gjort. Det har renderat en mängd uppsatser och en doktorsavhandling. Det tog mig c:a 10 minuter ( min dator är slö”) att ta fram en mental profil på polishundar.

polishundar

Under samma rubrik skriver EW att det är en tredjedel, (33%) av schäfrarna paras utomlands och att de då inte MH beskrivs.  Det är inte sant. 3% ska det vara. Tre procent av de dokumenterade drygt 200 000 schäfrarna har alltså en tysk,ej MH beskriven far.

EW skriver att kravet på MH bara är en principsak som inte har med faktiskt avelsarbete att göra. Trist inställning,och ganska oförskämd.

 

 

 

7 Kommentarer

  1. Blir faktiska förhållanden sanna (Rätt) bara för att Avelsansvarige skriver så…

    Hörsägen klingar lite illa och är enligt EW:s definition per automatik osant (Fel), trots att flera personer som varit på sammaplats redogör samstämmigt vad som förmedlades.
    När övergår hörsägen från att bara vara illasinnade rykten, till att bli samstämmiga vittnesuppgifter??

    Och på tal om samma plats eller inte, rätt eller fel, så finns det bättre exempel på teleportering än de från utlandet. Vilka kan vara svåra att kontrollera för gemene man, då det bara är registrerat i Försvarets register. Bättre ex. är S38573/2009 Försvarsmaktens Endless och S38579/2009 Försvarsmaktens Enny, som beskrivits i Försvarsmaktens regi. Då deras resultat registrerats offentligt och kan kontrolleras på SKK/Hunddata.

    Etc. etc.

    • Är inte Ronneby och Sollefteå samma plats? Menar du att teleportering behövs? (Obs! ironi!)

      • Är det någon som specifikt frågat FHTE om dessa exempel?

        • Ja,i alla fall om liknande exempel. Jag trodde det var utrett och klart. FHTE kan inte registrera sina valpar i SKK längre förrän problemet är ur världen. Tyvärr verkar ju inte den avelsansvarige Erik Wilsson v tycka att MH är så viktigt,så det kanske inte förändras.
          För SKK ska registrera valpar krävs en MH beskrivning av föräldradjuren,det gäller alla brukshundar som ett hjälpmedel att kartlägga raserna och hålla reda på mentaliteten,något som Jordbruksverket sett så pass positivt på att vi ännu lyckats hålla oss ifrån rasförbud etc.

  2. På tal om avel och försvarsmakten, när det gäller hur man bedriver sin avel och utvärderar denna, är detta något som man har tagit av gamla hundskolan rakt av, de mentalindex man använder sig av exempelvis? Som jag förstått väljer man bra individer ur bra kullar, inte olikt många privata uppfödare antar jag. Men är lite nyfiken på om man vill förbättra en ras mentalt och hälsomässigt, använder då FHTE de avelsurval och verktyg som allra bäst kan åstadkomma detta, dvs man kan inte säga att det finns bättre sätt vad vi vet om genetik idag att åstadkomma detta? Eller på den punkten så använder man den vetskap vi idag har och FHTE avlar enligt konstens alla regler, det är inget fel på deras avelsprogram så att säga utan det är så man ska bedriva framgångsrik avel?

    • Du sätter verkligen huvudet på spiken! Man vill göra en sk. ”sluten population”. Så skapades tex. broilers ( specialavlade höns direkt för grytan så att säga) då det begav sig. Man börjar då med ren utavel, dvs. man blandar så många gener man kan inom arten och tar det bästa av det bästa tills dess man har sk. ”rena” linjer som är designade för ändamålet. Extremast är kanske försöksdjur som råttor, där alla är genetiskt identiska och har en bestämd egenskap som att utveckla hjärntumörer eller liknande.
      Beteenden, som förutom hälsa, FHTE avlar på är mer komplexa. Dessutom är raser redan slutna populationer. I och med att stamböcker slöts för ex. schäfer så är rasen genetiskt sluten. Inom schäfer var det fyra individer som klassades som schäfer. Dessa fyra, en hane och tre tikar bildar grunden för alla schäfrar som finns idag. Att två av tikarna dessutom var mor och dotter minskar genfrekvensen ytterligare. En och annan mutation ändrar läget men det är ovanligt och oförutsägbart. Att därför genom sk. utavel, dvs hämta genmatriel från allsköns håll är att börja från ruta ett. I stället hade det kanske varit klokare att ta ”vad man har och sjunga det man kan”, dvs börja hämta avelsdjur där de som bedrivit tjänstehundsavel för svenska förhållanden och i liten skala. I samarbete med dem kunde man sakta men säkert ha en liten stam av friska väldokumenterade tjänstehundar. Det var också tanken från början. och det vore ett mer modernt sätt, långt i från broilers och andra misslyckade försök inom husdjursaveln. Tycker jag i alla fall.

  3. Nu var det ju såhär med klådan att jag på Schäferhundklubbens uppfödarkonferens i Rosersberg 2012 beskrev en FM kull där 3 individer hade ledfel och de två som hade friska leder var 2 tikar som hade klåda.
    Enligt den ena hundens fodervärd, som inte hade råd att behålla/behandla en klådhund, hade FMs fodervärdskonsulent sagt att det inte gjorde ngt att hen inte kunde överta hunden eftersom den då skulle komma att ingå i FMs avelsprogram.
    Jag frågade Hr Wilson om det möjligen var så att fodervärden missförstått FMs fodervärdskonsulent, eller om det var så att FM använde klådhundar i avel.
    Hr Wilson svarade då att man gjorde det för ”annars skulle vi inte ha ngt att avla på”.
    OBS att han hade kunnat slinka undan med att fodervärden missförstått fodervärdskonsulenten, men svarade att man använder klådhundar i avel.
    Kan det sägas tydligare ???

    I FMs skrivelse kallar Hr Wilson detta för att jag ”avsiktligt” feltolkat/förvrängt det han sade. Hmmmm…..

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *