En gest av tillit- tror jag.

Skrivet av den okt 29, 2008 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 1 kommentar

Maro- sommaren 2007 då allt ännu var möjligt.

Vi var hemma hos redaktören till min senaste bok, Yvonne, i dag för att diskutera bildtexter. Yvonne är inte bara redaktör, hon är min vän och hon var nyfiken på Benz. Benz hittade snabbt alla möjliga mjukisdjur, inspekterade den nybyggda verandan med sin rastypiska nyfikenhet och var allmänt trevlig. Yvonne gillade honom genast.

Vi gick igenom bildtexter och eftersom mina böcker alltid innehåller personliga delar så fanns så klart Maro där. Yvonne tog mina tårar med jämnmod, hon vet hur jobbigt det är.

Två och en halv vecka. Så länge har den blå och jag bott ihop. MIn familj håller andan, särskilt svärdottern. Hon vill veta! Veta att Bentz blir kvar här, hon tycker verkligen om honom. ”Det känns som om  han varit här hos dig i flera månader!” sa hon. Underliggande mening tror jag lät ungefär så här:  ” Du behåller honom väl?”

I morse hände något mellan Benz och mig förresten. Vi hade varit ute på en lång promenad i mörkret, klockan var väl fem eller så då vi gick och vi kom hem straxt efter sju. Jag tog in min frukost till TV- soffan för att se nyheterna och Benz åt så det klinagde i matkålen i kökte. Så kom han in och ”tackade för maten” genom att gnida sig mot mitt knä. Jag bad honom komma upp i soffan och han satt sig intill mig. Han har gjort det tidigare, men alltid verkat lite stel och besvärad. Han har gäspat nervöst och  inte vetat riktigt vad som är OK. Nu slappnade han av, för första gången, och lutade sitt huvud mot mitt bröst. En gest av tillit. Tack för det, du lilla blå. Jag behöver din närhet!

1 Kommentar

  1. Ni är på väg, något fint håller på att formas, härligt!
    Må väl,
    Irene 🙂
    http://www.kooiker.zoomin.se

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *