Hundtantens blogg

Rätt och fel om Försvarets hundavelsprogram

Skrivet av den okt 13, 2013 i IT Debatt | 7 kommentarer

Rätt och fel om Försvarets hundavelsprogram

Jag hittade ett intressant bemötande av den kritik som FHTE fått på nätet under årens lopp. Den finns att läsa på Försvarsmaktens hemsida som ett informationsblad och heter Rättoch fel om Försvarets hundavelsprogram.  Ni ska veta att jag personligen önskar att jag har fel i allt jag tror/ tänker och i viss mån skriver om FHTE. Jag vill verkligen inte att det ska vara så illa som det verkar och hade just beslutat mig för att lita på att SKK, SBK och andra berörda parter i samråd med FHTE och uppfödare rätar ut och åtgärdar de frågetecken som finns. Men så läste jag detta infoblad och förstår hur oerhört långt ifrån varandra vi är. Strukturen är enkel, författaren Erik Wilsson (EW), tagit upp kritik och kallat den för ”fel”och sina svar kallas då följdriktigt för ”Rätt”.Men det blir inte riktigt så alla gånger, så här kommer en ny chans att förklara de eventuella missförstånd som uppstått. Det står: Fel:  ”FM har fuskat när det gäller ifyllandet av MH (mentalbeskrivning hund)- protokoll.” Kritiken har bla. gällt att beskrivaren har varit på olika platser vid samma tidpunkt. EW skriver att det inte är olika platser,att det bara kallas så. F17 och Ronneby är exempel på samma plats men som ibland kallas det ena och ibland det andra. Det förklarar dock inte att en hund, Romy Dellupo Nero,är beskriven i Roskilde,Danmark men att beskrivaren själv är i Märsta på när han skriver underprotokollet. En annan hund,Yaris Von Ankenrutt, är L-testad i Dammark med tyskt reg.nummer och av samma beskrivare ,samma dag  beskrivs hon igen av samma person under sitt svenska reg.nummer i Märsta. Med tanke på mängden hundar och att det är en person som svarar för testverksamheten är det självklart att det blir fel ibland,det är mänskligt. Men det är kanske bättre att förklara misstag än att försvara sig med att det inte hänt. Fel: ”FM avlar på sjuka hundar.” EW menar att kontroll och dokumentation på deras hundar är noggrann och tillförlitlig. Kritiken var också större de första åren,då hundarna hade en ovanligt hög frekvens HD-fel.  Jag måste här tillstå att jag citerade en slarvigt då jag påstod att Erik sagt ”klådan tar vi sen,nu koncentrerar vi oss på annat” vid en schäferkonferens. Det var, somErik mycket riktigt påpekar,en hörsägen. Till mitt försvar kan sägas att jag hörde det från flera oberoende källor,men det kan ju faktiskt vara en vandringssägen för det. Fel:” FM L-test är inte tillförlitlig därför att alla hundar testas av samma person” För att undvika onödiga felkällor kan det vara bra att en person testar, så undviks ju beskrivareffekter av olika slag. Det förstår jag.Men Erik skriver: ”…………….Att testledaren skulle vara jävig är inte möjligt och hur skulle egentligen ett jäv kunna existera inom en myndighet. Om testledaren testat egna hundar som skulle vara föremål för försäljning till FM skulle vi ha en jävsituation men inte när testledaren är anställd och testar hundar åt sin arbetsgivare i enlighet med sin befattningsbeskrivning….” Men om samma person är inköpare av tikar och ägare till hanhundar som används i avel är det inte då risk att en jävsituation kan uppstå? Jag säger inte att det är så,men jag säger bara att det är olyckligt att riskera det. Vidare skriver Erik att deras tester ger en möjlighet att utvärdera testresultatet efter att hunden gått vidare i tjänst eller om den misslyckas .På så vis får testataren en feedback på sitt arbete. Han skriver: ” ”….Vid tolkningen har vi sedan möjlighet att dokumentera precis vilken mental profil och vilka egenskaper som bestämmer om en hund skall bli tjänstehund eller inte. Någon liknande uppföljning av vare sig MH eller MT (Mentaltest) finns givetvis inte.”…. Jag vet inte var detta motstånd mot MH kommer ifrån. Det går naturligtvis inte att jämföra MHmed den funktionstest en L- test är. Men faktum är ändå att man samlat information om hundar under 30 års tid,och allehanda jämförelser har gjort. Det har renderat en mängd uppsatser och en doktorsavhandling. Det tog mig c:a 10 minuter ( min dator är slö”) att ta fram en mental profil på polishundar....

Läs mer

Vi tränar!

Skrivet av den okt 12, 2013 i Vardag med hundar | 4 kommentarer

Så var det gjort. Jag blev alldeles galen och anmälde oss till appellklass. Jag är en vän ( eller snarare ovän!) av deadlines. Behöver piskor snarare än morötter, de fixar jag själv. Piskan gör att lilla runda gumman fick tummen ur och TRÄNAR. Det prickrandiga hunden är salig,men inte så duktig. Än. Vi har ju 14 dagar på oss så hoppet finns. Ett förtvivlat.barnsligt men ändå,hopp.

Läs mer

Vi tar det från början

Skrivet av den okt 12, 2013 i IT Debatt | 2 kommentarer

Livet kom visst lite emellan, så jag hann inte bry mig om FHTE på ett tag. Och varför skulle jag det egentligen? Kanske för att jag är en vanlig skattebetalare och tycker att detta var mycket väsen för lite ull? (en omsättning på flera miljoner för att producera färre än 50 tjänstehundar per år kan ju tyckas vara det). Eller för att jag verkligen bryr mig om och funderar mycket över hundavel i allmänhet?  I många raser finns det varianter som till och med en novis på rasen kan se skillnad på. Jag tänker att om man i en redan sluten population som en ras ju är, snävar avelsbasen ytterligare är olyckligt. Eller är det min gamla romantiska dröm om Hundskolan, som den framstod för oss SBK:are förr i tiden? Kanske är det en kombination av alltihop. Hur som helst jag började från början och läste om den utredning (Tjänstehundsutredningen Jo 2004:04 ) och det betänkande som kom ut ifrån den (SOU 2005:75) och då mindes jag .  Det hela startade väl som ett rent arbetsmarknadsprojekt egentligen. Hur som helst, tanken var att man skulle tillgodose försvar, polis och andra statliga avnämare med friska och mentalt starka, orädda hundar. Utredaren, Bertil Norbelie, skriver: ”………..och vikten av att avla på sunda hundar för att främja lång livslängd och frånvaro av ärftliga sjukdomar hos hundarna särskilt skall beaktas.” Man skulle ha en liten egen avelspopulation för att se till att det fanns en ständig tillgång på valpar, men man skulle inte vara bärare av avelspopulationen.  Detta kan man läsa i ”Hundgöras” sammanfattning: ”Den organisering av den svenska tjänstehundsaveln som jag har föreslagit innebär att alla uppfödare får rätt att delta i avelsarbetet om de uppfyller vissa kriterier och följer det upprättade avelsprogrammet. I gengäld kommer de att via den kontrollerade avelspopulationen kunna nyttja ett i tjänstehundssammanhang förstklassigt genetiskt material samt garanteras avsättning för hundar som föds upp inom avelsprogrammet. Sammantaget skapar mina förslag goda incitament för privata uppfödare – oavsett deras respektive verksamhets omfattning – att delta i ett statligt avelsarbete eftersom detta kommer att ge dem betydligt bättre förutsättningar att nå lönsamhet. Fler uppfödare än i dag kan därför komma att satsa på tjänstehundsuppfödning. Dessutom ges befintliga kennlar med tjänstehundsinriktning förutsättningar att utöka sina respektive verksamheter. Eftersom mina förslag innefattar ett väl utbyggt samarbete med den privata uppfödningen kommer såväl gener som kunskap att spridas utanför tjänstehundsleden. De positiva djurskyddskonsekvenserna kommer därför inte att inskränka sig till enbart tjänstehundar, utan även komma hundar i allmänhet till godo.” Så var det till en början,och jag som ser det hela utifrån, kan förstå uppfödarnas frustration. Nu konkurrerar de med en storuppfödare som mer eller mindre skänker  bort testade och röntgade hundar till fodervärdar eller till  hemvärnet. (se SBK:s egen hemsida!!). Vad hände? Vem bestämde vad och varför? Det kan inte vara att svenska uppfödare har misslyckats. Pierre Wahlström, som har en nyckelposition på FHTE skriver i ett blogginlägg på sin hemsida: ”Måhända är jag dum eller vill inte se, men JAG tycker inte att våra brukshundar är så himla dåliga som många påstår. Jag anser inte att Schäfern är en katastrof.” Och han borde ju veta. Ett annat område att fundera över är fodervärdar och konsulenter.  ”Hundgöra” igen: Det står: ”Huvudmannen skall ha som uppgift att arbeta med styrning, planering och utveckling av verksamheten med tjänstehundsavel, samt att ombesörja fodervärdsverksamhet. Det senare motiveras av att det finns stora vinster att göra, räknat som antal lämpliga tjänstehundsämnen i förhållande till antal födda valpar, på att ha kontroll över att valparna och unghundarna får en bra uppväxt.” Som en konsekvens av det bildades en arbetsgrupp bestående av representanter för avnämare som polis och försvar, samt andra kunniga personer. De träffades under ett års tid och arbetade fram en plan för hur konsulenter och fodervärdar borde samverka för att nå ett bra mål. Enligt den som ansvarar för konsulentverksamheten, Micke Pano ( ev. stavfel, ursäkta!!) och som också var sammankallande i arbetsgruppen, har man inte köpt hela konceptet men behållit vissa delar. Konsulenterna måste vara instruktörer inom SBK eller motsvarande och ha ett genuint intresse för uppgiften. De vidareutbildas genomen träff varje år. Tyvärr motsägs det till viss del av fodervärdar jag talat med som inte fått så mycket hjälp av ”sin” konsulent. Lasse Eriksson...

Läs mer

Det är roligare att ha kul!

Skrivet av den sep 23, 2013 i Vardag med hundar | 1 kommentar

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men rätt som det var engagerade jag mig i något jag tycker är viktigt och otroligt jobbigt. Jag sitter i timmar vid min dator och söker information om försvarsmaktens( vår!) hundavel. Crazy vankar lite av och an, men han har en rent otrolig offknapp när det gäller. Undviker jag bara att se på hans uttråkade och lite ledsna ögon går det bra, han stör min inte. Så händer det något. Kompisen med den sexiga flattetiken  och den äldre förståndiga flattedamen dyker upp. En underbar promenad i den blåsiga, men otroiligt vackra höstdagen följde. Kompisen hade med sig fika och 2:5 metoden flög all världens väg. Det var en 2- dag som blev en före detta 2-dag utan något som helst tvekan. Cazy, den prickiga bocken, försökte fixa blandrasvalpar en lång stund innan han lugnade sig och de lekte. Kompisen hade med sig fika till hundarna också, goda lammnackar (jag tror i alla fall att de är goda, det verkar så. ) Det är livskvalité att sitta ute och fika med nöjda, knaprande hundar omkring sig.  Vilken tur att vi har vänner, min hund och jag! På ett sätt ville jag vara en sådan som bara njuter och inte lägger mig i sånt jag inte behöver lägga mig i. Men jag måste nog acceptera att jag aldrig kommer att vara tyst om det jag tycker är fel. Jag måste liksom gå på djupet och gnälla när det handlar om hundars väl och ve. Skönt i alla fall att få en paus...

Läs mer

Oberoende granskning av tjänstehundsuppfödning?

Skrivet av den sep 23, 2013 i IT Debatt | 7 kommentarer

Oberoende granskning av tjänstehundsuppfödning?

Normalt sett granskar man inte sina egna deklarationer eller recenserar sina egna böcker, det är andra, oberoende personer som gör det. Så är det också normala för uppfödare i Sverige, dvs. man dömer inte egna hundar. Hundskolan i Sollefteå löste det genom att låta avelsverksamheten vara fri från testverksamheten, dvs. man hade producent och kvalitetskontroll inom samma organisation, men oberoende av varandra om än i samarbete. FM arbetar annorlunda. Till skillnad från alla andra seriösa uppfödare beskriver och/ eller bedömer den egna personalen de egna hundarna. Nu, när polisen kommer in i verksamheten har de två besiktningsmän med vid testerna vilket borgar för en större objektivitet, men den eventuella skadan är redan skedd. Men hjälp av rasdata finner man c:a 180 hundar från Försvarsmakten som är MH- beskrivna. C:a 80 av dem är beskrivna av försvarsmaktens egna personal, och de andra av andra beskrivare. En jämförelse ser ut så här:   Profilerna är olika,  särskilt avseende hot och nyfikenhet. Varför? Kanske de hundar FM själva beskriver är sk. ”bättre” hundar? Men de är ju räddare än de andra? Man kan resonera hur mycket som helst, men faktum är att det nog är den gamla beskrivareffekten som spökar. Då kan man ju tänka :”är det inte bra med en intern jämförelse för en så jättelik uppfödare som FM är?”  Nej, jag påstår att det är förödande. Jag vet hur snabbt det går att få en ”ras inom rasen”. Om FM ska föda upp tjänstehundar som är bra och hållbara måste de konkurrera med andra, bra uppfödare inom samma gebit. Konkurrera men också SAMARBETA! I det ögonblick Hundskolan las ner försvann 40 års erfarenhet av svensk schäferavel, och FM beslöt sig för att välja en annan inriktning, mot mer sportbetonade hundar. Det samarbete som uppfödare alltid haft med Hundskolan, vare sig det varit statligt eller ej försvann visst också. Ett annat område man kan fundera över är hälsan. Per- Erik Sundgren, den genetiker som tyvärr avled för ett par år sedan, sa på sin tid på hundskolan att  hundarna måste vara FRISKA! Då kan man bli förtvivlad när en representant för FM,s avelsverksamhet säger  att de tar kliande, atopiska hundar i sin avel.  Han säger att ”Klådan tar vi sen, nu koncenterar vi oss på mentaliteten” Uttalandet strider helt mot allt vad etik och moral säger, förutom att det strider mot alla genetiska  lagar. Dessutom strider uttalandet mot svensk lagstiftning. På Jordbruksverkets hemsida står: ”Förbud mot avel med sjuka djur Hundar och katter får inte användas i avel om de har en sjukdom eller ett funktionshinder som kan ärvas de har eller med stor sannolikhet har recessivt anlag i dubbel uppsättning för sjukdom de har eller med stor sannolikhet har enkelt recessivt anlag för sjukdom såvida inte parning sker med individ som är konstaterat fri från motsvarande anlag parningskombinationen utifrån tillgänglig information ökar risken för sjukdom eller funktionshinder hos avkomman Slutligen ber jag om ursäkt för de taskiga bilderna och dubletten. Kan inte fixa det...

Läs mer

Vad hände med hans ögon?

Skrivet av den sep 20, 2013 i Vardag med hundar | 3 kommentarer

Vi morgonmyser min hund och jag.  Mitt i kelet ser jag det! Ögonen är alldeles igensvullna,speciellt det ena. Han ser så konstig ut. Är det en allergireaktion? Svullnaden gick över på några timmar,men vad berodde det på? Av ren och skär slöhet fick han Frolic till middag. Han har egentligen aldrig fått det förut, men jag köpte en påse för att ha till godis,och så gav jag en större mängd i matskålen. Kan det vara en reaktion på just Frolic? Jag vet inte men jag tänker i alla fall inte chansa. Visst blir man väl fjöligare med åren? Vi ska på MH den 19 oktober och jag oroar mig för hur han ska ta det. Jag, som beskrivit tusentals hundar genom åren och som låtit testa mina egna på längden och tvären är nu lika orolig som många andra hussar  jag mött genom åren. Förr måste jag ha varit stenhård, jag tyckte faktiskt att oron var lite fånig. En hund tål nog ett MH tänkte jag, och gör den inte det så bryter vi helt enkelt. Plättlätt. Men nu, detta att jag ska utsätta honom för något jag vet att han kommer att bli rädd för. Hur blir hans förtroende för mig sedan? Jag trodde att livserfarenhet skulle ge mer hårdhet, så är det precis tvärtom. Likväl som kroppen slappnar av, suddas ut i konturerna och hänger lite här och där, så tyckes också själen göra det. Min själ mjuknar alltmer, jag är räddare om Crazy än jag var om mina första hundar och  jag oroar mig mer för att han ska råka illa ut. I djurvärlden är det så att gamla mödrar är mer överbeskyddande än unga, är det så med gamla hundägare också? Min lilla vän med de blå ögonen,som nu syns igen, är nog den mest överbeskyddade av mina hundar. Då blir ju MH något att oroa sig över, inte...

Läs mer