En åldrande datanörds bekännelse.

Skrivet av den aug 21, 2008 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 1 kommentar

Gick på en haltande promenad idag. Maro haltar för han har ont i sina knän, jag haltar för att jag aldrig blir vuxen. Let´s face it, jag är alltså 60-! Så, nu är det sagt. Min stapplande gång beror på att man, vid min ålder, inte riktigt tål att sitta klistrad vid datorn många, långa timmar i sträck. Att för första gången i sitt liv göra en hemsida i HTML vid min ålder och utan egentliga förkunskaper är bara dumt. Men kul. Dessvärre kan man säga.

Jag är definitivt född i fel tid. Antingen borde jag var född under medeltiden, då häxor och troll lurade runt knutarna och miljön var ren och tyst eller skulle jag vara tonåring just idag. Då vore jag en av WoW:S mesta spelare, var så säker! Jag är en gammal freak på interaktivitet och fantasy i kombination helt enkelt.

Men svårt är det. Efter att ha försök få Telias support, både den äckliga Eva, assistent på deras hemsida (som med en dåres envishet skriver: jag förstår inte vad du frågar,) att hjälpa mig, sedan talat (ja det är sant, efter minst tio försök fick jag faktiskt TALA med en levande människa!)  fattade jag fortfarande nada. Och den FTP- klient, tydligen något helt nödvändigt som varenda fjortis med en Webbkamera behärskar, är verkligen inte till någon hjälp.

Det är det som nu, på min promenad, sysselsätter mina tankar. Det är helt klart att de som är så fantastiska på att konstuera bra programvaror inte samtidigt är bra pedagoger!! Att föja deras instruktioner känns lika galet som att försöka följa Eniros ideér om den bästa vägen till en liten bakgata i en förort i en  större stad.Tro mig, på väg till ett barnbarns viktiga dansuppvisning  försökte jag en gång. Man hamnar i en återvändsgramnd och i ett tillstånd av total galenskap för att uttrycka det milt.

Eller ungefär som att fråga en Södertäljebo om vägen. ”Du tar till vänster där vid Astra du vet( Astra har minst TRE stora anläggningar och jag hittar inte till en enda!), och sen åker du till höger vid rödljuset( För det finns ju bara ett enda i hela Södertälje eller…) och sen passerar du Hovsjövägen (som naturligtvis heter något annat, det framgår absolut inte av skyltar, det ”vet” alla ändå.) Så känns det med Telia support just nu. Långt ifrån alla underbara människor jag ringt till på bl.a Spray under årens lopp. Riktiga människor som lotsat en okunnig människa genom teknken. Var finns ni nu?

Det är som om jag skulle beskriva min promenadväg så här: Du går till höger vid den där grästuvan du vet, och sen tilll höger om trädet. Jag försår inte frågan. vadå vinter? Är det inte gräs nu? Men det har väl varit gräs en gång? Vaddå, du kommer från andra hållet? Är inte höger och vänster alltid detsamma? I min datorvärld är det det i alla fall, du måste vara dum i huvudet som inte fattar det!

Ja ja, det löser sig nog. Men varför i hela friden är dessa assistenter så jävla personliga. Lär er detta alla ni som gör tex. Officeprogram! DET ÄR INGET PERSONLIGT ÖVER DATORASSISTENTER!! Efter andra gången är man färdig att krevera över det klämkäcka: ”HEJ. Det verkar som du försöker skriva ett brev…..! ”Ta er i dalen allihop!! Maskerad mänsklighet är fortfarande omänsklig, så det så!

Nu är vi hemma igen, och efter Rolf Göransson´s underbara silver i OS hoppningen och efter SVT:s totala ointresse för ridsporten som vanligt slutar jag att reta upp mig idag. Men jag återkommer .

1 Kommentar

  1. Det är inte bra för hjärtat att hetsa upp sig, vet du väl… 🙂

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *