Försvarsmakten och schäferavel.

Skrivet av den aug 14, 2013 i Hundtantens blogg, IT Debatt | 9 kommentarer

Jag läste två artiklar på schäferhundklubbens hemsida som fick mig fundersam. De finns under adressen:

http://avel.schaferhundklubben.se/Forsvarets-schaferavel.

Båda är skrivna av Erik Wilson(EW), avelsansvarig vid Försvarsmaktens Hundtjänstenehet (FHTE). Den ena handlar om FHTE:s Lämplighetstest och den andra om Tjänstehundar och sällskapshundar.

EW slår åt alla håll för att förklara det han tycker, nämligen att det var bättre förr, och ju förr dess bättre. Moderna dressyrmetoder främjar hundar med sämre självtillit hävdar han. Han säger också att de från SBK som åkte till dåvarande Hundskolan i Sollefteå på kurs under 80- talet upplevde skolans egna hundar som ”värsta problemhundarna”, något som han själv får stå för. Jag var där på kurs ett flertal gånger på den tiden och jag har varken då eller senare hört något liknande.

Varför en sk. ”bra hund” automatiskt skulle vara en besvärlig hund är ingen som vet, men myten är gammal som gatan. Min upplevelse är att det är betydligt svårare att hantera en rädd hund än en hund med självtillit och trygghet. Det är väl snarare så att ”en bra hund har många vänner” och om den omplaceras av någon orsak så är det ofta till någon som redan känner den. Det kan ju vara en orsak till att vaktbolag och poliser har så svårt att få tag på bra tjänstehundsämnen i halvvuxen ålder.

EW säger att de hundar som uppfostras av flera fodervärdar, dvs. lämnas tillbaka innan avtalstiden löper ut vid c:a 18 månaders ålder oftare blir tjänstehundar än de som bor hos en enda. Slutsatsen blir då att en otrygg uppväxt med många byten av hem befrämjar ett önskvärt testbeteende. Bäst är det tydligen om hunden kommer tillbaka till en dressör, då kommer 75% av dem att bli tjänstehundar. Å andra sidan säger EW att en ambitiös fodervärd som går på flera träffar med sin fodervärdskonsulent ger bättre testvärden. Det är lite motsägelsefullt, men tydligen är det så att flera hem ökar egenskapen ”självtillit” hos hunden och  ambition ökar egenskapen ”engagemang” (kamplust etc. ) Det är tom. så att hundens medfödda egenskaper ibland måste ”väckas” för att den ska få önskvärda testvärden.

Om nu EW har rätt? Att en normal människa, varken förstagångsägare som ofta fodervärdar är, eller de hundvana personer som åkte på kurs till hundskolan kan hantera en ”bra” hund på rätt sätt, vilka ska då göra det? Vilka ska väcka dessa underhundar? Och vad ska hundarna egentligen uträtta?

FHTE:S krav på hundförarna är inte stora, de ska ha ett genuint intresse, det räcker. Likadant hos polisen. Den blivande hundföraren går en 8-veckors kurs, och så skickas de t i tjänst med den specialavlade, hårt gallrade superhunden. Är det det därför kraven på hundarna är så stora?

Försvarets hundar är ofta patrullhundar, dvs. de ska med hjälp av sin goda näsa och sin uppmärksamhet uppfatta och varna för främlingar som kommer in på ett område. De måste vara samarbetsvilliga med sin förare, vakna och alerta, men också sansade och välbalanserade och ordentligt miljötåliga. SBK utbildar ett antal sådana per år, liksom även räddningshundar och jag har då aldrig hört att de hundar som gör ett bra arbete är särskilt svårhanterliga. En ung hund är yvig, självklart, men ungdom är ett fel som växer bort med tiden alldeles av sig själv.

Enligt ett regeringsbeslut ska nu polisen och FHTE slås samman. EW funderar då över om hundarna behöver mer aggression. En titt på polisens hemsida visar vad deras hundar i huvudsak uträttar.

Både FHTE och polisen betonar att det är hundarnas goda näsa man är ute efter. På Polisens hemsida kan man läsa:

Exempel på uppdrag under 2012

1 753 spåruppdrag

83 sök efter försvunnen person

910 saksök efter gods

712 narkotikasök

237 vapensök

57 kriminalsök

43 brandsök

Genom dessa arbetsinsatser har man med hundens hjälp funnit /gripit 891 personer.

Förutom det är hundarna med vid fotbollsmatcher och demonstrationer. Eftersom de flesta människor som kommer till dessa evenemang är normala personer utan några huliganfasoner kan man anta att hundarna mer har ett avskräckande syfte.

Beklagansvärt nog är hundförarna ensamma på sina uppdrag. Två filmer visar några insatser. De är otäcka och upprörande, men titta på vad hundarna faktiskt gör! De gör varken mer eller mindre vad vilken hund som helst skulle göra. Dessa hundar, avlade och tränade för att bla. avvärja ett hot från en beväpnad motståndare används inte alls till det. Alla dessa betalda  träningstimmar med skyddsärmsförsedda figuranter har visst inte alls med verkligheten att göra., i alla fall inte här.

http://www.dn.se/webb-tv/har-ingriper-polisen-med-hund-och-batong/

http://www.expressen.se/gt/tva-personer-dog-efter-knivdramat-i-varberg

Slutsatsen är att den avelsverksamhet med medföljande svårigheter med fodervärdar och kasserade hundar borde diskuteras. Det är statliga medel som används och då måste resultatet motsvara förväntningar. Dessutom säger ingenting att de hundar som har höga testvärden verkligen blir de bästa tjänstehundarna. Det säger ju bara att de är bra på testbeteenden. EW visar dessutom tydligt att valpens uppväxtmiljö påverkar testresultaten, något som överensstämmer med studier från bl.a Sydafrika.

De första hundarna  i försvaret var airedaleterrier ( de första polishundarna var en airedaleterrier och en fårhund!) .  Terriern ansågs alltför svår och egensinnig för de orutinerade beväringarna, varför man enligt ett protokoll från 1930- talet gick över till ”den vekare vallhunden schäfern”. Det visade sig vara en lyckträff, schäfrar kan användas till allt, t.o.m som sällskap till en aktiv amatör. Det är fullständigt meningslös att avla hundar som ingen kan hantera, och det i mitt tycke rent kriminellt att försöka göra om en fantastisk allrounder som schäfer till något helt annat.

 

 

9 Kommentarer

  1. Skönt att läsa sansade kommentarer ang FM och dess avelsverksamhet.
    Nu är det viktigare än någonsin att schäferuppfödarna värnar om rasen, annars är risken stor att vi inte har ngn schäfer kvar när FM ”lekt” färdigt.
    Undrar om de politiker som beslutat om detta avelsexperiment är medvetna om att det är just ett experiment och inte den arbetsmarknadsåtgärd som det ursprungligen var tänkt som ?

    • Troligen har de ingen aning, de litar nog på de ”experter” som tog hand om det hela.

    • Svenska Försvarsmakten leker INTE,schäferhundar med de ras specifika egenskaperna kombinerat med enastående uthållighet är hundar som kanske är dom bästa i världen.

  2. Hej Ingrid!

    Fick din adress från en som tycker jag ska fördjupa mig i diskussionen om försvaret och deras uppfödning nu när jag inte är en officiell person inom SBK längre. Man ska dock vara försiktig med att lägga sig i det som har med SBK/SKK att göra i detta ärende. Däremot kan man fundera över sakernas tillstånd. Men jag ska väl försöka leta upp lite bloggar och annat där man kan hitta synpunkter samt officiella handlingar såklart. Det jag tycker saknas i diskussionen är vilket numerärt behov som finns i samhället av dessa ”starka” hundar som tydligen saknas. En uppskattning är mellan 2-300 hundar per år i bästa fall. Totalt föds det upp 2 000 schäfrar per år idag. Om nu alla ska avla för detta ändamål vem ska ta hand om de hundar som inte behövs. Finns dessa privatpersoner då hundarna dessutom inte passar in i dagens tävlingskrav? Läser man schäferuppfödarna vill de flesta dock föda upp sådana.

    Hundskolans återkomst var ett rent politiskt beslut utan närmare behovsanalys baserat mer på ett tyckande och regionalpolitik. Jag tror att man hade kunnat tillgodose tjänstehundsbehovet med privat uppfödning genom kontraktsförfarande. Fler hundar efterfrågas inte än att de faller inom ramen för svansarna på en normalfördelning. Men nu finns detta och då gäller det att förhålla sig till det. Det tråkiga är den strid som uppstått kring schäferaveln, men den finns också internt inom den ideella organisationen Jag hävdar med bestämdhet att det idag finns fyra populationer av schäfer med olika inriktning och möjligen avelsmål för några. Det är hundar inriktad för rent tjänstehundsbruk, den andra är tävlingshunden, den tredje är utställningshunden och den fjärde den vanliga sällskapsschäfern. Egentligen är det en naturlig indelning som baseras på efterfrågan i ett fritt marknadsekonomiskt samhälle. Nu finns det en del potentater som hävdar att den här indelningen inte finns men för mig som dagligen är ute på brukshundklubben och på tävlingar varje helg är detta uppenbart annars måste man vara blind.

    Nåväl diskussionen lär fortsätta. Själv har jag en grå schäfertik med tjänstehundsstuk och inte har hon varit någon problemhund. Men någon tävlingshund med 9-10 i betyget på linförighet och fritt följ lär hon aldrig bli. Men däremot 4-6 timmar gamla spår i 2-4 km med en 69-årig gubbe släpande efter sig tycker hon är toppen.

    Kul Ingrid att du fortfarande är på alerten.

    • Hej Staffan och kul att höra ifrån dig!Jag vet inte om jag håller med att det finns 4 distinkta typer av schäfer, men variationer finns det ju. I min romantiska värld är schäfer en verklig 10- kampshund, ingen specialist men kan egentligen allt. Jan Andesson, Cojas kennel sa en dag när vi diskuterade detta ”ingen ska inbilla mig att en schäfer som hade plus tre på allt på en gammaldags korning ska vara speciellt svår att ha.” Jag håller med. En trygg hund med stor arbetsförmåga och klokskap anpassar sig till det som krävs vare sig den följer en alkis på krogen, är hemmahund i en barnfamilj eller om den jobbar med polisen. En växande ung hund kan ju vara jobbig periodvis, men ungdom är ett fel som växer bort med tiden. H

    • Jag tror att hundar av hög tjänstehunds kvalitet kan användas till alldeles förträffliga tävlingshundar med ständiga topp placeringar, men dessa hundar kräver hundförare med rejält med kött på benen.

      Förmågan fås genom teoretiska studier och praktisk tillämpning.

      • Det är nog sant det du tror, frågan är väl tvärtom egentligen? Kan tävlingshundar bli förtäffliga tjänstehundar? Annars så skulle väl aveln snarare bygga på de tjänstehundar som jobbar och är friska även vid hög ålder än på tävlingsmeriter?

  3. EW,Har mitt fulla förtroende. Han var väl den avelsansvarige när jag åtog mig en av försvarets hundar. Hade turen att få en foderhund där resurserna var utöver de vanliga. Kan garantera att den hunden krävde en hundförare av rang. Bättre lärare än Försvarsmaktens Castro kunde jag inte få, jag som gick och trodde jag visste något om hundar. Hund konsulenten him self hade gått bet på en av dessa hundar med outtröttlig motivation. PÅ och AV funktionen är livsnödvändig hos dessa hundar, Castro hade allt på rätt plats men han satte mig på hårda prov och hade jag inte haft den rätta känslan hade det varit kört åtminstone för mig.

    • Så härligt det måste vara att känna sig som en hundförare av rang! Grattis.

Trackbacks/Pingbacks

  1. FHTE | Bruksschäfer - […] FHTE’s avel av Ingrid Tapper […]

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *