”Lilla blå” visar framfötterna

Skrivet av den okt 23, 2008 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 1 kommentar

Visst kunde det vara en bra titel på en barnbok? Och visst är det som en saga egentligen?

Benz hade en onsdag i undersökningens tecken. Först var han på veterinär- och sjukgymnastkoll. Han tyckte det var ganska farligt, men kämpade på. Benen var spända och saliven rann. Men han stod där på bordet och genomgick undersökningen utan protester. Den samlade kompetensen av två trevliga kvinnor, den ena veterinär och den andra sjukgymnast, hittade inga ömma punkter, utan gratulerade mig till en frisk hund. Båda har de varit med vid min och Maros sida hela året, så de vet vad jag är rädd för.

På eftermiddagen hade jag  stämt möte med Anna Pleisner på klubben. Hon är en av klubbens duktiga förmågor då det gäller bruksarbete. Hon tittade på då Benz och jag gick lydnad, och även här fick Benz klart godkänt för sina prestationer. Hans matte och han har sannerligen gjort ett bra jobb, han kan verkligen det mesta. Hans egen arbetsglädje gör resten.

Han är underbart arbetsglad, den lilla blå. Han visar att arbetet i sig kan vara belöning nog, även om han naturligtvis uppskattar både godis och bollar eller bitstocken. Men det primära är att få jobba! Jag, som ägnat störe delen av mitt liv åt mer eller mindre oavlönat ideellt arbete, förstår och uppskattar denna känsla. Det stör mig när folk säger: ”Din hund måste får en belöning (= godis etc. ) för sitt arbete. Själv arbetar du väl inte utan lön va?” En typisk kommentar i ett samhälle där pengar styr  och där hundars önskningar förväntas vara desamma som människors.

Nej, Benz visar det som hundar från arbetande raser kan och ska visa, ren och skär arbetsglädje! Härligt!

Om hundar tycker han icke. I alla fall inte hundmöten. Med fickan full av köttbullar tog vi oss i alla fall fram på klubbens alla blindskär i form av labbar, tervar och andra raser. Det gick väl så där. Men vi strävar på. I alla fall gör jag det. Benz har ingen uppfattning om att vi är två som är ute och går. Han tror att han ensam måste kontrollera alla hundar i hela världen. Är de väl innanför hans försvarsson, som de två hundar vi hade sällskap av på väg från  uppletanderutan, bryr han sig inte alls. Alla därutanför kontrolleras destå mer av hans skarpa blick.

Nå ja, vi får väl se. Vi har rätt kul i alla fall, Benz och jag.

1 Kommentar

  1. Va härligt att allt var bra med lille B!
    Ingen dålig kombination, både frisk och arbetsglädje för sitt eget höga nöjes skull. Tänk om man kunde få sig en köttbulle eller två här på jobbet emellanåt. 🙂

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *