Olikheter

Skrivet av den mar 9, 2009 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 0 kommentarer

Vi vilar Benz och jag. Det beror på att det faktiskt finns fyrbenta kanonkulor. Vi träffade dem i helgen. De går under det förädiskt enkla namnet Bostonterrier.

Jag hade föreläsning om mentalitet  på Bostonterrierklubbens årsmöte. Det kändes kul som vanligt att sätta sig in i en annan ras än de välkända. Det var en upplevelse minsann. De bostonterriers jag träffat tidigare har varit livliga men uppträtt en och en. Det var annorlunda i helgen, det är allt jag kan säga.

Efter föreläsningen skulle det bli middag. Innan själva måltiden blev jag bjuden på en stilla (trodde jag!) whisky.  Rätt som det var satt jag i en soffa med denna gudadryck i ett plastglas. Det visade sig att jag satt i ett slags levande bollhav. Runt mig virvlade, skuttade och flög diverse svartvita små terrorister. En av dem, en tik med det  milda namnet Penny, flög rakt upp i ansiketet med en hårdhänt kyss som mål. Mellan henne och mitt ansikte befann sig mitt whiskyglas. Gudadrycken skvätte över hela mig.

Folket i rummet log vant. ”Tur det inte var varmt kaffe eller så” sa de, och man förstod att detta var en vardaglig händelse i en bostonterriers ägares vardag.

Det fick mig att tänka på alla de olika kulturer man möter då man, som jag , hoppar mellan olika hundklubbar.

Jaktklubbarna, speciellt retrivers, är män och kvinnor i praktiska men svindyra, helst gröna kläder. Männen röker pipa, troligen är de de sista i hela Sverige som gör det. Är det retrivermänniskor så har västen en ficka baktill där de rätt som det är drar fram det ena döda djuret efter det andra. Där finns plats för allt från kråkor till harar. Inte ens i den vildaste mardröm skulle de tänka sig att en hund kunde knuffa ut en enda droppe whisky.

Kommer man så till Bostonterrierägare är alla praktiskt klädda i vanliga jeans och hundjackor. Enkelt och praktiskt men med ett bostonterriermärke på allt till och med på trosorna! Alla plagg kan tvättas utan att förstöras och man förser sig med stora buteljer av det  man dricker, mycket går nämligen till spillo!

Bruksmänniskor är av två slag, de som tränar hund och de som pratar om det. Hundtränarna har varma kläder med stora fickor där alla bollar och allt godis får plats. Bilarna är fyllda av prylar och hundarna äger en smärre förmögenhert i specialkost och värmande täcken. Whisky dricks på läger, efter träningen, när hundrana är dödströtta och vill vara i fred.

De som pratar i stället för att träna förekommer på möten och klär sig som affärsmän. Kvinnorna har strikta men eleganta byxresser och männen har kostym. Whisky spills aldrig ut!

För det mesta tycker jag att sådana tankar är kul, men ibland blir jag orolig. Vi kommer så lätt långt ifrån varandra när vi grupperar oss, trots att vi i grunden är ganska lika. Som hundmänniska tycker vi väl att själva hunden är viktigare än den ras den tillhör. Eller?

Tänker mycket på den kvinnliga kompetensgrupp jag håller på att bilda.Nästa vecka träffas vi för första gången. Jag vill så gärna att det blir en grupp som har ett budskap. Som påvisar svagheter och kommer med förslag om förändringar inom olika ”hundvärldar”.  Ska presentera oss så fort vi träffats.

Ifall någon undrar. Vi tränar lite försiktigt en konst, Benz och jag. Irene skrev: ”go for it girl” och jag tänkte ”varför inte.” Kanske blir det en liten uppvisning i freestyle så småningom.

När ska jag orka gå in på min egen hemsida? Borde ändra en hel del. Ta bort Maro. Sätta in att min senaste bok kommit ut nu. Kan inte ännu. Men borde.  Det får bli en annan dag.

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *