Om tur

Skrivet av den okt 29, 2008 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 1 kommentar

Min bror hade en så bra definition på tur. Han sa:” Tur är en utifrån hastigt påkommen händelse SOM DU ÄR BEREDD ATT TA EMOT”

I mitt liv är ”lilla blå” en sån tur, det förstår jag. Och jag är verkligen otacksam mot ödet som säger emot. Men är jag beredd? Vet inte riktigt. Sista provet klarade han i alla fall, med vanlig elegans. I söndags träffade han näst minsta barnbarnet, Tuva tre år. Inga problem, inte minsta tveksamhet.

Han trivs bra här, verkar det som i alla fall. I går gick vi första spåret, vilket är hög tid med tanke på att jag anmält oss till KM på lördag. Det gick väl så där, han var nog ringrostig, och jag var det definitivt. Jag trasslade med linan, trampade på mina egna byxor etc. Klumpigt och ovant, men vi kom väl igenom det hela till sist.

Idag tränade vi på klubben. Vi passerade en inhägnad där borderterriern Helge befann sig. Och si! Där fann Benz en själsfrände! PÅ var sida om staketet munhöggs de intensivt och hatade lyckligt varandra. Hann inte med. Igen!

Vi gick ett lydnadsprogram som väl var ok. Ham gjorde det strålande naturligtvis, jag har en del att lära. Det fick en av klubbens duktiga, Ulrik, att fundera på att sätta en slant på oss inför KM ( Vi spelar på varandra i klubben, nu är prispengarna uppe i sex hundra!)  Men så körde vi uppletande och det fick Ulrik på andra tankar. Benz ville inte alls. Han var trött, jag hade kört slut på den stackaren.

Men visst har jag haft tur som fann honom? Väl?

1 Kommentar

  1. När du hittar honom sovande på rygg, djupt o lyckligt avslappnad så kommer den där sista orken. Lillgrabben har inte helt rätt erfarenhet att lita på den tryggheten finns. Jag hoppas Ni två finner den ihop, i varandra.
    Ni hade båda tur. Jag tror på ER två! stora kramar ewa

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *