Sovdags.

Skrivet av den aug 22, 2008 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 1 kommentar

Kom hem från etologikursen på Riksens Hundcenter. Deltagarna är så mysiga, intresserade och nöjda. I alla fall känner jag så. Det är faktiskt roligt att föreläsa, i alla fall för det mesta. Men ibland blir jag så himla trött på min egen röst som bara mal och mal. Undrar om skådespelare med långa monologer känner så?

Vi såg en DVD om Mentaltest för hundar inom Svenska Brukshundklubben tillsammans. Snacka om att mala! Speakern hade inte en enda tonhöjning eller tonsänkning. Med jämn och entonig röst berättade hon om att man gjorde detta prov ”för att utröna hundens aggressioner”  Nej, filmen var inte gjord på 1940- talet, den gjordes 2006. Den är i våra sammanhang, Svenska Brukshundklubbens alltså, alldeles naturlig. I andra sammanhang, som på den här kursen, så var den närmast löjeväckande. Det som är så viktigt och stort i en liten fiskdamm är inte ens en vattenkrusning i en stor sjö. Allt beror på distans och perspektiv. Det ät bra att lyfta sig lite ibland och bertrakta det man tycker är viktigt på lite avstånd.

Ibland är distans och perspektiv inte att tänka på. Kanske något för sportjournalister att fundera över. Som han som intervjuade Sanna Kallur. Just i det ögonblicket, just som hon efter fyra års slit och skador snubblat på första häcken så kan hon ju omöljigt ha något perspektiv eller någon analysförmåga. Hon har ”rätt” att vara chockad och ledsen. Han,som intrevjuar, frågar den alltför  vanliga idiotiska frågan:”Hur känns det”: Ja vad väntade han sig? Vad var de alteranativa svaren. Det fattar väl vem som helst att hon inte hade distans just då och kunde komma med något klokt och annorlunda. Jag tyckte i alla fall om hennes svar”Det enda man kan vänta sig är det oväntade”. Så svarar en sann hjältinna i en sån situation.

1 Kommentar

  1. Gud vad bra det ser ut. Tänkte ringa er, men orkar inte just nu. Intressant att läsa om ert liv, känns lite konstigt att läsa vad du säger istället för att höra dig säga det. Precis som om det vore en annan människa fast ändå känner man igen dig, märkligt!

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *