Tack för samtalet!

Skrivet av den jan 26, 2009 i Hundtantens blogg, Vardag med hundar | 3 kommentarer

Camilla tackade för samtalet. Så rätt hon har. Är det inte det som behövs? Just det där samtalet, just då allt är förvirrat och ogripbart? Just då, där man tror att det inte är någon idé att ringa eller att komma förbi för en fika, just då man vet att en annan månniska har det så svårt, det är ju då just du eller jag behövs som bäst!!

Det fick mig att inse hur mycket ni som besökt min blogg under min svåra tid med Maro och min gryende förhoppning med Benz betydde. Det är ett samtal vi för och alla era reaktioner har hjälp mig så mycket.

Hur som helst,några kvinliga vänner och jag hade en ganska blöt kväll igår.Jag håller på att skapa en kompetensgrupp, ett nätverk av ytterst kompetenta kvinnor från olika ”hundområden” för att se om vi kan tillföra något i hundsverige. Det är duktiga kvinnor, får se om jag platsar.

Jag har varit med länge och  vet att det till att börja med var få kvinnor men många män inom bl.a. SBK( =Sv. Brukshundklubben) Nu är det tvärtom. Det är flest kvinnor som tävlar, tränar och sitter i lokala styrelser etc. Men i toppen? Gissa en gång? Män naturligtvis. Jag har inte problem med det egentligen, det är ju medlemmarna som själva väljer sina ombud i sann demokratisk anda. Man har de politiker man förtjänar helt enkelt. Men inom det  område jag själv är mest intresserad och har ägnat stor del av min verksamhehet blir jag ganska trött på tuppigheten. Så fort det handlar om hundars mentalitet   är det män som kommer till tals! Cesar Milan eller (Gud hjälpe mig!) Fredde Steen, får en massa medieutrymme och uttalar sig tvärsäkert om hundars beteende.  Är min reaktion av kategorin ”Surt sa räven”! Kanske, det ska vi bl.a diskutera i min kompetesgrupp. Det och frågor som : ”är arbetande hundar nödvändiga i ett modernt samhälle?”

Om någon undrar: Benz är allt underbarare!  Hans huvud är inte det vackraste jag sett, men insidan! Han är BRA helt enkelt och vi trivs med varandra.

 Saknaden efter Maro är fortfarande ett skrik av tomhet i själen, sorgen och ilskan över att ödet var som det var.

Brodern har hittat sin hund, i alla fall sin uppfödare. Brodern ringde i dag, med glädje och längtan i rösten. Valpkullen han valt är två veckor så nu följer den där väntantiden då man gläds,undrar vad man gjort,  och slits mellan hopp och oro. Lycka till bror Gunnar!.

3 Kommentarer

  1. Ser fram emot att som hund”biten” få ta del av erat nätverk! Låter super!!
    Lycka till brodern, blir det en kooiker?! (jag har en själv 🙂

    Må väl,
    Irene J

  2. Du är go du! 🙂

  3. Hallo syster yster, det närmar sig med stormsteg se länken http://www.wenarja.se/. Har varit på besök en gång må tro det var mysigt, Birthe och jag tar till Sävsjö den 21;a. Hämtar sedsn valpen den 12;e mars, på väg till Stockholm. Kan man få en bättre födelsedagspresent? Vid mitt besök hos Wenarjas pratade vi om allt och inget, verkligen trevlig upplevelse att få lära känna familjen Wejdmark. Av allt vi berörde i vårt samtal kom vi in på kastrering, de ville veta min uppfattning. Familjen driver Sävsjö Veterinärklinik för hund och katt, deras upplevelse är att kastrering ökat mycket de senaste åren. Själen till det kan i för sig vara många, men det som förvånade mig och fick mig att känna mig illa till mods var Bl.a. TV programmet ”HAN som kan tala med hundar” uppenbarligen har stort inflytande på den utvecklingen och påverkat så antalet kastreringar ökat. Vad säger man. Det med ”gubbstyre”, konstigt namn föresten, men det är väl vad det är. Vi hörs syrran. Kram

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *