Varför föder svenska folket upp schäfer?

Skrivet av den sep 13, 2013 i IT Debatt | 4 kommentarer

FHTE igen. Det blir allt konstigare. Ju mer man läser och hör, ju mer förvånad blir man. Vad händer egentligen med skattebetalarnas (våra!) pengar? Varför föder vi upp schäfer? Behövs de för allas vårt kollektiva samhälle? Till försvaret sägs det., men är det sant? Om nu 75% kasseras och återgår till fodervärdar eller ännu värre, avlivas, så måste man ju ställa frågan: vad är det som är fel? Om man följer det hela från ax till limpa finns det många fallgropar. här följer tre:

1. Avelsurvalet.

Blir meriterade IPO- hundar bättre patrullhundar (för det är vad försvaret behöver) än andra? Att IPO är populärt borde inte i sig säga att det är de bästa schäfrarna som meriterar sig där, övriga bruksgrenar ger kanske väl så bra information. En spår-, sök- eller rapporthund i de högsta klasserna visar en uthållighet över tid som kanske krävs för försvaret egentligen. En skyddshund i elitklass ska förutom skyddsarbetet i ärm och i korg kunna spåra, söka och gå en bra lydnad för att platsa, en verklig mångkampare i hundvärden. Varför då denna övertro på IPO- hundar?

2. Uppfödning

Modern forskning bl.a från Sydafrika visar med all önskvärd tydlighet vikten av en varierad miljö och tidig systematisk träning av valpar för framgång i tjänstehundsavel. Varför sätts då valparna ut till fodervärdar med en uppmaning att inte träna hundarna?  ” Det är bättre att de inte tränar hundarna, de gör ju bara fel i alla fall” säger representanter från FHTE.  Det är nog den gamla romantiska bilden av den helt råa, opåverkade hunden som spökar. Den är så fel som den kan bli. En hund är en intelligent varelse och blir självklart påverkad av alla upplevelser från början till slut och kan inte ”stå på vänt”. En ung schäfer utan styrning och meningsfulla uppgifter hittar på egna, vare sig det är att hoppa högt för varje nyhet eller att skrämma bort allt som rör sig.

3. Intestning

Att testa hundar är svårt, det ska gudarna veta. Därför vägde gamla tiders testsystem vid försvarets hundskola in många olika aspekter, varav mentaltesten var en liten del. Hunden hade då varit på skolan minst tre veckor och den dressör som tilldelats hunden hade minst lika mycket att säga till om som testresultatet.

Att, som på FHTE, ha en person som testar alla hundar är en flaskhals. Ingen är ofelbar, alla är mer eller mindre bra på jobbet olika dagar. Att samma person dessutom är ansvarig för testbanans utformning och värderingssystem är rent underligt. Det är otroligt att vi skattebetalare kastar bort 70 års kunskap om testverksamhet som vi faktiskt har och börjar från början igen.

Rykten är en sak, fakta ibland en annan. Utan en egentlig vilja att hänga ut någon kan jag inte annat än undra vad som händer.  Som tur är har vi offentlighetsprincipen och allt statligt är bara att granska. Jag kommer att kavla upp ärmarna, kamma mig och sätta igång. Har du något att bidra med, bra eller dåligt, så hör av dig!

4 Kommentarer

  1. Tack Ingrid för ditt engagemang och kloka redovisning, tänkvärt. Har delat och rekommenderat till läsning och eftertanke

  2. så sant det du skriver Ingrid tror det missar bra hundar på vägen nu,och som du skriver att ha en som skall testa och avgöra verkar sjukt. Känns bra att du gör något Lycka till det kommer att behövas och hoppas du får fler kunniga med dig.

  3. Mycket bra skrivet – skönt att det finns folk som faktiskt tänker till ibland. Har delat med mig av det du skrivit och jag önskar dig lycka till med fortsättningen.

  4. Sååå bra skrivet!!! Det är en märklig företeelse försvarets uppfödning o tankarna runt den.

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *