Vi tar det från början

Skrivet av den okt 12, 2013 i IT Debatt | 2 kommentarer

Livet kom visst lite emellan, så jag hann inte bry mig om FHTE på ett tag. Och varför skulle jag det egentligen? Kanske för att jag är en vanlig skattebetalare och tycker att detta var mycket väsen för lite ull? (en omsättning på flera miljoner för att producera färre än 50 tjänstehundar per år kan ju tyckas vara det). Eller för att jag verkligen bryr mig om och funderar mycket över hundavel i allmänhet?  I många raser finns det varianter som till och med en novis på rasen kan se skillnad på. Jag tänker att om man i en redan sluten population som en ras ju är, snävar avelsbasen ytterligare är olyckligt.

Eller är det min gamla romantiska dröm om Hundskolan, som den framstod för oss SBK:are förr i tiden?

Kanske är det en kombination av alltihop.

Hur som helst jag började från början och läste om den utredning (Tjänstehundsutredningen Jo 2004:04 ) och det betänkande som kom ut ifrån den (SOU 2005:75) och då mindes jag . 

Det hela startade väl som ett rent arbetsmarknadsprojekt egentligen. Hur som helst, tanken var att man skulle tillgodose försvar, polis och andra statliga avnämare med friska och mentalt starka, orädda hundar. Utredaren, Bertil Norbelie, skriver:

”………..och vikten av att avla på sunda hundar för att främja lång livslängd och frånvaro av ärftliga sjukdomar hos hundarna särskilt skall beaktas.”

Man skulle ha en liten egen avelspopulation för att se till att det fanns en ständig tillgång på valpar, men man skulle inte vara bärare av avelspopulationen.  Detta kan man läsa i ”Hundgöras” sammanfattning:

”Den organisering av den svenska tjänstehundsaveln som jag har föreslagit innebär att alla uppfödare får rätt att delta i avelsarbetet om de uppfyller vissa kriterier och följer det upprättade avelsprogrammet. I gengäld kommer de att via den kontrollerade avelspopulationen kunna nyttja ett i tjänstehundssammanhang förstklassigt genetiskt material samt garanteras avsättning för hundar som föds upp inom avelsprogrammet. Sammantaget skapar mina förslag goda incitament för privata uppfödare – oavsett deras respektive verksamhets omfattning – att delta i ett statligt avelsarbete eftersom detta kommer att ge dem betydligt bättre förutsättningar att nå lönsamhet. Fler uppfödare än i dag kan därför komma att satsa på tjänstehundsuppfödning. Dessutom ges befintliga kennlar med tjänstehundsinriktning förutsättningar att utöka sina respektive verksamheter. Eftersom mina förslag innefattar ett väl utbyggt samarbete med den privata uppfödningen kommer såväl gener som kunskap att spridas utanför tjänstehundsleden.

De positiva djurskyddskonsekvenserna kommer därför inte att inskränka sig till enbart tjänstehundar, utan även komma hundar i allmänhet till godo.”

Så var det till en början,och jag som ser det hela utifrån, kan förstå uppfödarnas frustration. Nu konkurrerar de med en storuppfödare som mer eller mindre skänker  bort testade och röntgade hundar till fodervärdar eller till  hemvärnet. (se SBK:s egen hemsida!!).

Vad hände? Vem bestämde vad och varför? Det kan inte vara att svenska uppfödare har misslyckats. Pierre Wahlström, som har en nyckelposition på FHTE skriver i ett blogginlägg på sin hemsida:

”Måhända är jag dum eller vill inte se, men JAG tycker inte att våra brukshundar är så himla dåliga som många påstår. Jag anser inte att Schäfern är en katastrof.” Och han borde ju veta.

Ett annat område att fundera över är fodervärdar och konsulenter.  ”Hundgöra” igen:

Det står: ”Huvudmannen skall ha som uppgift att arbeta med styrning, planering och utveckling av verksamheten med tjänstehundsavel, samt att ombesörja fodervärdsverksamhet. Det senare motiveras av att det finns stora vinster att göra, räknat som antal lämpliga tjänstehundsämnen i förhållande till antal födda valpar, på att ha kontroll över att valparna och unghundarna får en bra uppväxt.”

Som en konsekvens av det bildades en arbetsgrupp bestående av representanter för avnämare som polis och försvar, samt andra kunniga personer. De träffades under ett års tid och arbetade fram en plan för hur konsulenter och fodervärdar borde samverka för att nå ett bra mål.

Enligt den som ansvarar för konsulentverksamheten, Micke Pano ( ev. stavfel, ursäkta!!) och som också var sammankallande i arbetsgruppen, har man inte köpt hela konceptet men behållit vissa delar. Konsulenterna måste vara instruktörer inom SBK eller motsvarande och ha ett genuint intresse för uppgiften. De vidareutbildas genomen träff varje år. Tyvärr motsägs det till viss del av fodervärdar jag talat med som inte fått så mycket hjälp av ”sin” konsulent. Lasse Eriksson från polisen hade nog liknande tankar då den andra åtgärden polisen gjorde när de kom in i FHTE: s verksamhet var att stärka konsulentsidan med 22 frivilliga ”poliskonsulenter”  som finns som mentorer.

Det första polisen gjorde var att tilldela kunniga personer att närvara vid parningar! ” Va??” sa jag, som naivt trodde att det naturligtvis var så man gjorde redan. ” Men du vet, sa Lasse, ”min erfarenhet är att om inte det blir en bra parning går tiken tom eller liknande”

Jag tänkte inte mer på det,men så råkade jag läsa ett chattforum om fodervärdar. En tjej förklarar för en annan hur det är att ha en avelstik från FHTE. Hon skriver: ” När hon börjar löpa ringer man till avelsstationen i Sollefteå. De hittar en lämplig hane i närheten, så åker man dit” Det lät så konstigt så jag frågade Micke P om det. ”Så är det bara i undantagsfall, tikarna kommer hit för parning. ”

Kanske var den där tjejen ett undantagsfall. Men ändå så pass representativ att polisen anser sig ha råd med att ge uppdraget att närvara vid parningar till tjänstemän. Vem har ”sanningen”?

Detta är bara ett litet exempel på flera hur komplext och motsägelsefullt det är med FHTE. Alla verkar jobba i sitt lilla hörn, och hur seriösa och välmenande de än är så verkar överblick och samsyn saknas.

 

 

2 Kommentarer

  1. Vad står FHTE för?

    • Försvarets Hundtjänstenehet

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *